Nu har Skimmeln lämnat oss och det är bara Pippi och hennes Ponny kvar.

Men det kanske är lika bra det för Skimmeln hade börjat sparka Pippi, hon hade flera (lyckligtvis ytliga) sår på bakbenen.

Trots detta var Skimmelns ägare, Sofie, väldigt trevlig och hon lämnade två täcken som förhoppningsvis passar Pippi som tack för sommaren, tyckte verkligen om henne även om vi inte träffades så mycket.

 

Pippi och Ponnyn står inne i natt, mest för att de ska bli lite mer hanterade, min åsna har varit fullkomligt gräslig när jag har försökt att lasta henne, vi provade igår med. Jag vill inte prata om det, har aldrig varit så arg någonsin, då har jag ändå en lillasyster. Men tanken är alltså att hon ska hanteras mer och bli mer klar över att det faktiskt är jag som bestämmer i vår relation.

Dessutom är det bra att vänja Ponnyn vid stallet så att hon känner sig trygg eftersom hon lär stå inne när jag rider för att hon inte ska springa runt i hagen och vara orolig, istället kan hon stå inne, slippa flugorna och äta.

   Även om jag tycker att hästar ska få gå ute så mycket som möjligt i den utsträckning då de själva uppskattar det så måste jag säga att tanken på att gå bort till stallet nu och säga godnatt är himla mysig. Det tar mig tillbaka till tiden då jag gick med morfar bort när mammas gamla hästar fortfarande fanns kvar, de var de bästa stunderna någonsin.

 

På tal om mysigt så hade jag och Kringlan det riktigt trevligt ikväll. Med en fluffig en på axeln satt jag i trädgården och tittade på omgivningarna och njöt av livet.