Från och med nu ska jag alltid önska att få låten Eye Of The Tiger uppspelad när vi tävlar dressyr!

Första ritten gick sisådär. Godkänt men inte mer. Sjukt tråkig domare som inte gav en enda positiv kommentar, har nämnt det förut att jag tycker att det är viktigt särskilt på låg nivå att de lyfter fram det som gick bra. Håller absolut med om poängen och kommentarerna men inte ens ett "Lycka till" eller "fin häst men öva på det här" kunde hon med att ge.
Inför ritt nummer två galopperade vi fram i full fart och lekte vildhäst och indian, ett vinnande koncept kan jag säga (eller inte vinnande för vi vann ju inte då men). Hela programmet gick bra men när vi skulle rida upp mot domaren, hälsa och rida ut så byttes musiken till Eye Of The Tiger med Survivor och vi stormade fram med schvung i traven och kände oss bäst i världen. Med massor av power fick vi till rena, taktmässiga gångarter (något som inte alltid blir rätt) och hamnade på 11e plats av 37 med 64%. Nästan alla som kom före oss skulle rida Lätt A efteråt.

Jag såg att några tjejer stod och fotograferade vid framridningen så jag slängde iväg ett mail till arrangören och frågade efter dem. Här är några bilder som en av tjejerna tog, så himla kul att äntligen få några bra bilder på mig och min häst (förlåt mamma).
Kan dock inte riktigt komma över hur fruktansvärt rund jag är i fejset.

Min nya hobby; Kör helt fel väg men hitta fram till målet ändå, gjorde så att jag missade Sandras ritt i den tvåstjärninga klassen, men jag hann åtminstone fram till terrängprovet för seniorernas SM.Jag drog "en Ellen" och var helt oförberedd på så vis att jag åkte någon timma efter frukost = borta över lunch och inget med att äta och tog ett i princip urladdat batteri till min kamera.
Bilderna blev på grund av batteristress inte så väl genomtänkta och knappast något att hänga i granen. Några få får duga.

"Men jag vill ha rutin NU!" utbrast jag som någon bortskämd snorunge när det uppenbara faktumet att båda ritterna hade gått mer eller mindre uselt var klargjort för samtliga bekanta i den konkreta närvaron. För rutin, det är där det brister tror jag. Det säger jag mest för att varken lägga skulden på mig eller min springare.
Första klassen: Spänd som en stålfjäder och hur mycket energi som helst i den unga hästkroppen.
Andra klassen: Nästan lika spänd men noll energi. Jag fick ingen vänstergalopp, alltså ingen. Shit pommes det går ju liksom inte an!
Men, inte så mycket att göra så här i efterhand, det är bara att ta sig ut och göra tävling till en vanesak. Synd bara att jag egentligen inte tycker om att tävla.. Utom när vi får rosett. Så ytligt och förutsägbart. Jag är nog ingen dålig förlorare, men jag är knappast en vinnarskalle heller. Dock tycker jag väldigt mycket om att hänga fina rosetter i pannbandsfästet på min pålle.

En applåd till Pippi som var fantastiskt fin på framridningen. Älskade lilla häst varför kunde det inte sitta i där ute mellan fölen, den livsfarliga shetlandsponnyn och kompisen som syntes försvinna bakom en krök och lämnade min stackars häst ensam på jorden.

Härlig dag med fint väder och många fina ponnyekipage!
Hittar du dig själv på bild och vill ha den så skickar jag gärna i bättre upplösning. Släng in en kommentar med beskrivning av ekipaget och din mailadress.
Alla fotograferade ekipage är inte med i det här inlägget, det finns många fler bilder.

Joppe hade skämts ihjäl om han hade sett mig nu, "Har hon blivit dressyrtant? Matchar outfits gör hon visst också.. Det går bara utför sedan jag lämnade henne"

För att vara på den säkra (intalade kloka- men i verkliga fall mesiga-) sidan begav vi oss ut på en liten tävling i lördags och red en Lätt B:1 för att stämma av innan nästa delomgång av Bohuscupen (Div. III).
Jag valde det programmet av den enkla, pinsamma och bevisade sanningen att jag har svårt som det är att komma ihåg ridvägar under tävling och gör därför mitt bästa att hålla mig borta från flera olika program. Finalen i Bohuscupen som jag lite kaxigt har för plan att rida går nämligen i Lätt B:1 och därför finns det anledning att rida det innan.

Vi kom till den obemannade men bekvämt stora parkeringen och mamma och morfar letade upp sekretariatet vilket visade sig vara en kvinna som tycktes göra det mesta på tävlingen utom att möjligen döma. För att sätta lite personlig prägel på vår tävlingsdebut glömde jag Pippis pass hemma med vaccinationsintyg så det fick vi skicka efter i form av bild när vi kom hem igen. Vad gör man inte för lite nervkittel när man funderar på om man kommer att få starta eller inte? Jag lever farligt, baby.
Det blev dock nog med farligheter för dagen och väl på tävlingsplatsen mesred jag värre än någonsin. Varmt blev det plötsligt också och mitt nylle antog en klarröd färg vilket inte matchade den marinblå kavajen alls. Men min springare var glad och pigg så det hela blev en trevlig upplevelse med ett godkänt resultat och kommentaren "Flott häst".
Den här dressyrtanten är alltså nöjd med prestationen men blir ilsk på sig själv om det är lika mesigt vid nästa tillfälle, den här gången fick det vara okej ändå.

Världens dummaste kommentar tycker nog många men jag är inte (i det här fallet) ute efter bekräftelse och förvånas själv över dessa tankar: Jag ser jättetjock ut i min kavaj på många bilder! Det är inte så att jag blir ledsen eller så, mest lite fascinerad och kan inte riktigt förstå hur.

Jag vill gärna visa lite fler bilder från dressyrtävlingen i Torslanda som var för lite mer än en vecka sedan. Så här kommer några fler som skiljer sig från de traditionella "ridbilderna".
Vet inte riktigt vad man ska kalla dem. "Sånt runt om kring" kanske? Det är hur som helst min favorittyp av bilder.

Nu tänker jag försöka välja mina ord riktigt väl, för jag är absolut inte ute efter att provocera eller gnälla.

Jag har mött många fantastiska domare som dömer snällt och rättvist och ger rådgivande kommentarer till poängen om allmänt intryck. Visst, man kan inte alltid kräva att man ska bli daltad med men en peppande kommentar och poängterade av det positiva känns mycket mer relevant på ett Lätt C program än kommentarer som"över tygeln" på varje moment.

Det kan ju såklart vara jag som har fattat fel men min föreställning är denna:
I ett lätt C program ska du kunna rida din häst i alla gångarter och på flera olika vägar i en stabil form. Hur denna form sedan ser ut är inte det viktiga så länge den är ganska balanserad och som sagt stabil. Fokus ska ligga på noggrannhet och din förmåga att inverka på din häst. Rörelserna och övergångarna förväntas vara vid rätt bokstav mer eller mindre exakt.
Eller?

Många domare verkar vara väldigt koncentrerade på hästens form och det gör att de flesta kommentarerna på protokollet blir negativa för den orutinerade vilket är allt annat än peppande och såklart extra känsligt vid de första tävlingarna. Kan man inte försöka bre på med det som var bra istället? Självklart ska det inte gå till överdrift, poängen kan fortfarande vara densamma men med mer stärkande kommentarer. Förstår ni vad jag menar?

På något vis har min fördom mot domare som dömer lägre klasser blivit sådan att jag tror att det inte krävs särskilt mycket för att utbilda sig till det och att dessa sedan får någon form av hybris över att de kan bestämma om någon rider bra eller inte. Detta är att dra alla stackare över en kant och jag förstår såklart att det inte är såhär.
Jag känner att jag måste påpeka att detta inte är riktat mot de domare som dömde gårdagens tävling. Jag är inte nöjd med mina poäng i andra klassen men det betyder inte att jag tror att den domaren har hybris på något vis. Kommentarerna var heller inte taskiga alls utan väldigt sakliga och stämde till viss del med min egen upplevelse.

Men, vad jag vill komma fram till med det här är i stort sett att man kanske ibland bör tänka till som domare och fundera på vad som faktiskt är det viktigaste i en ritt och vilken nivå man är och dömer på just nu.
Jag vill också lyfta fram och hylla de domare som peppar alla tävlingsnybörjare till att fortsätta träna och kämpa istället för att bara säga att hästen går över tygeln.

Något som jag kom fram till idag för min egen del var att jag tänker inte sitta och gnälla över att det är jobbigt med bedömningssporter och anta att domare på lägre nivåer inte har lika stor koll på vad de håller på med som de på högre. Jag får väl helt enkelt träna som tusan och se till att komma upp på de där högre nivåerna om jag nu tror att det är så mycket bättre där. Blir det samma jobbiga känslor med orättvis behandling så får jag väl träna ännu mer så jag blir bäst och inga negativa kommentarer kan nå mig.
Skämt åsido, så bra kan man aldrig bli men resten menade jag på fullaste allvar. I annat fall får jag väl bara erkänna mig besegrad av den mänskliga faktorn att alla lägger märke och vikt på olika saker och det är inget mer med den saken.

Missförstå mig rätt nu.

 

Som jag sa till några i stallet; härligt och roligt med en heldag i stallet men shit så skönt det är att komma hem.

Förklassen var jag lite lagom nöjd med ritten och hamnade på en niondeplacering med 65%.
Vänsterfattningen blev prima men högerfattningen blev det värre med. Sen, ful, fel galopp men vi räddade det precis i början av volten som blev lyckad för sig själv ändå. Glad och trevlig Pippilur och lagom framridning.

Ett par timmars utevistelse och sedan blev det dags att göra i ordning för andra klassen. Pippi som inte gått mer än ett pass om dagen tidigare var mycket skeptisk och surade till flera gånger på framridningen. Den sjukt starka vinden var knappast till någons fördel.
Inne på banan skärpte hon sig och jag red mycket bättre än i första klassen. Tyvärr blev högergaloppen ännu värre eftersom det blev helt fel och vi hade inte rätt galopp mer än ett kvarts varv på mittvolten. Det drog såklart ner poängen massor men annars fick jag faktiskt lite låga poäng på sånt som gick skitbra (enligt mig) innan den där missen. Det kändes som att bli nertryckt några decimeter i marken. Ni vet, när man gjort sitt absolut bästa och tyckte att det blev bra men får till svar "nej, det var det verkligen inte.". Hepp..

Trots mina procent vann vårt lag den här omgången och vi var jätteglada!
Mitt resultat räknades inte med så det känns i ärlighetens namn lite fjantigt att jag skulle vara med på prisutdelningen. Men, som snälla mamma påpekade, så låg vårt lag etta redan innan vår sista ryttare hade ridit och då var mina procent fortfarande med i beräkningen.

Nästa omgång är på Årekärrs Ridklubb och vi satsar såklart på vinst igen ;)

Här kommer en drös med bilder från söndagens tävling i Torslanda.
Jag lufsade runt i regnkläder under ett skrittäcke med kameran inplastad och gjorde mitt bästa för att inte skrämma upp någon stackars ponny i min uppenbarelse.
Är du med på en bild och vill ha den så kommentera och fyll i din e-post så skickar jag i bättre format. 
Jag har även massor a bilder på andra ekipade som inte är med här plus fler på dem som finns här nedan. Hör av er i kommentarsfältet med en beskrivning av ekipaget om du vill se fler bilder.

 

På söndag ska jag med AFRK's Ponnylag till första omgången av Bohuscupen i Dressyr! Jag är där som lag-fotograf och hästskötare. Det ska bli så roligt och det kommer finnas massor av bilder här när det är klart.
Någon annan som ska dit?

Alltså finaste Pikachu!
Så lydig och samarbetsvillig att det finns ju inte ord för den härliga känslan. Hon vet när det gäller! ;)

Kom ihåg att ställa klockan till sommartid men däremot ställde jag mitt alarm fel. Satt nere i köket i godan ro och tittade på köksklockan som inte var ändrad och fick fullkomlig panik när pappa poängterade detta. Istället för en och en halv timme i stallet som planerat så blev det en halvtimme. Så typiskt mig.. Men som tur var kom världens bästa mamma och räddade mig så jag satt upp den tid som jag hade planerat ändå.

Mjuk och snäll häst och fint väder, bättre kunde inte dagen bli!
På framridningen satt alla galoppfattningar bättre än någonsin men inne på banan fick jag en knäpp och lutade mig framåt i vänsterfattningen och den blev såklart kass. Pippi lyckades rädda situationen ändå.
Tydligen kunde jag inte programmet haha och gjorde båda fattningarna och en igångsättning till trav alldeles för tidigt vilket såklart drog ner poängen. Men jag är så nöjd och glad så det spelar ingen roll!
Bara att vara glad över att detta var en träningstävling så jag vet det till nästa gång när det blir allvar.

Bilder på de andra ekipagen kommer upp i veckan (:

Idag älskar jag min lilla häst lite extra mycket!

Önsketänkandet om att kunna börja ridningen där vi slutade igår slog in och Pippi var så himla duktig redan från början. Det kändes helt fantastiskt och det var så roligt att rida!

Jag red igenom programmet två gånger under framridningen och allt satt klockrent.

   Men..

På grund av usel planering och låga förväntningar red jag fram alldeles för länge.

Med rädsla av att hon skulle vara lika jävlig som igår ville jag börja rida fram ca 45 minuter innan. Tanken var såklart att skritta mycket om det nu var så att hon skötte sig bra. Hon presterade ju helt klart över alla mina förväntningar någonsin så 45 minuter var alldeles för långt.

Sen tog ju dessutom tävlingen betydligt längre tid än beräknat (på grund av att domaren pratade med varje ryttare efteråt vilket var väldigt bra!) vilket gjorde att min ritt inte var förrän en halvtimma efter den tid jag först trott.

Sjukt lång framridning alltså vilket naturligtvis gjorde häststackarn väldigt trött och väl inne på banan orkade hon inte riktigt.

Vänsterfattningen funkade därför inte alls, speciellt inte med en trött ryttare på ryggen. Så jag red med spö och var ju då utom tävlan. Men eftersom själva tävlingen inte var det viktiga för mig så spelar det ingen roll.

   Jag fick en bedömd ritt och när Pippi väl kom igång var hon superduktigt igen trots sin trötthet. Vi slutade på 67% och jag är så otroligt nöjd och glad!

Det hade vi nog aldrig fått av någon annan domare (möjligen Britt Hammar). Men jag tycker inte att man kan säga att hon var för snäll utan dömde helt enkelt rättvist utifrån nivån programmen låg på. Tänkte ta lite mer om det imorgon.

 

Nu laddar vi om och kör på annan typ av framridning till nästa helg då det är KM i dressyr och vi ska rida Lätt C:2!

Igår var det alltså klubbtävling i stallet. Första delen av tre i Ungdomssektionens Lilla Fridolf Cup, Trail.

Svenskarna håller stabilt laget på topplistan och ligger på andraplats inför morgondagens banhoppning.

Samtliga landslagsryttare fixade terrängen galant och förhoppningarna om medalj känns väl rätt så starka nu.

Tyskland ligger på första plats och banhoppningen är absolut ingen svaghet för dem. Men som vi alla vet kan allt hända, våra egna ryttare inräknade.

Extra roligt vore det väl om det blev blågult i prisutdelningen i det individuella också! Ludwig Svennerstål ligger trea i dagsläget trots ett litet tidsfel i terrängen som han, enligt en artikel på Ridsportförbundets hemsida, förargat skyller på sig själv.

 

Även bland de svenskar som inte rider i landslaget gick terrängen utan några hinderfel. Dag Albert, Malin Petersen och Linda Algotsson fick riktigt fina rundor.

Anna Hassö tappade både stigbyglarna och kollen på tiden men gick ändå i mål med ett bra resultat.

Sandra Gustafsson och Top Select genomförde en bra ritt genom större delen av banan men över mållinjen visade tyvärr hästen på hälta. En överansträngningsskada förmodar Förbundskapten Staffan Lidbäck i den tidigare nämnda artikeln på Ridsportförbundets hemsida. Ekipaget kommer tråkigt nog inte att delta något mer i tävlingen.

Att de första två svenskarna som är med i landslaget just nu ligger inom topp fem känns ju som en riktigt bra start. 

De övriga svenskarna som startat hittills har även de gjort bra ritter. Anna Hassö och Clover på 13e plats, Linda Algotsson och La Fair på 18e och Sandra Gustafsson och Top Select på 22e. 

Dag Albert och Tubber Rebel gick det lite sämre för och de ligger just nu på 28e plats. Dressyr ska ju vara deras svagare gren så vi får hoppas på revansch i terrängen på lördag!

Imorgon rider Sara Algotsson Ostholt och Ludwig Svennerstål för landslaget och ytterligare två svenskar, Malin Petersen och Johan Lundin. 

Förhoppningsvis levererar andra halvan av landslaget lika bra som den första!

Min dagsplanering kraschade totalt. Hann verkligen inte med att städa huset en dag som den här, men jag är nöjd ändå haha.

  Ridningen idag gick helt okej. Kunde ha ridit bättre men det kunde också ha blivit betydligt sämre.     Lastningen gick perfa! Pikachu gick upp direkt och vi körde en sväng bort till Kullavik. Hon stod snällt och stilla hela färden så resan imorgon ska nog gå bra (:

 

Jag har packat hela kvällen och det blev totalt tre väskor bara med mina egna kläder. Kringlans grejer samlar jag ihop imorgon plus några få saker som är kvar i stallet utöver den lilla hästen.Vi siktar på att åka klockan nio imorgon, så det blir väl tio.

Bilder på fler ekipage finns.

Vill du ha någon? Kommentera med din mailadress så skickar jag dem i originalkvalité (:

(Helt okej att kopiera direkt från bloggen, men jag vill gärna att Du anger mig som fotograf om du använder bilden på facebook, hemsida, blogg eller liknande)