Idag älskar jag min lilla häst lite extra mycket!

Önsketänkandet om att kunna börja ridningen där vi slutade igår slog in och Pippi var så himla duktig redan från början. Det kändes helt fantastiskt och det var så roligt att rida!

Jag red igenom programmet två gånger under framridningen och allt satt klockrent.

   Men..

På grund av usel planering och låga förväntningar red jag fram alldeles för länge.

Med rädsla av att hon skulle vara lika jävlig som igår ville jag börja rida fram ca 45 minuter innan. Tanken var såklart att skritta mycket om det nu var så att hon skötte sig bra. Hon presterade ju helt klart över alla mina förväntningar någonsin så 45 minuter var alldeles för långt.

Sen tog ju dessutom tävlingen betydligt längre tid än beräknat (på grund av att domaren pratade med varje ryttare efteråt vilket var väldigt bra!) vilket gjorde att min ritt inte var förrän en halvtimma efter den tid jag först trott.

Sjukt lång framridning alltså vilket naturligtvis gjorde häststackarn väldigt trött och väl inne på banan orkade hon inte riktigt.

Vänsterfattningen funkade därför inte alls, speciellt inte med en trött ryttare på ryggen. Så jag red med spö och var ju då utom tävlan. Men eftersom själva tävlingen inte var det viktiga för mig så spelar det ingen roll.

   Jag fick en bedömd ritt och när Pippi väl kom igång var hon superduktigt igen trots sin trötthet. Vi slutade på 67% och jag är så otroligt nöjd och glad!

Det hade vi nog aldrig fått av någon annan domare (möjligen Britt Hammar). Men jag tycker inte att man kan säga att hon var för snäll utan dömde helt enkelt rättvist utifrån nivån programmen låg på. Tänkte ta lite mer om det imorgon.

 

Nu laddar vi om och kör på annan typ av framridning till nästa helg då det är KM i dressyr och vi ska rida Lätt C:2!