Joppe hade skämts ihjäl om han hade sett mig nu, "Har hon blivit dressyrtant? Matchar outfits gör hon visst också.. Det går bara utför sedan jag lämnade henne"

För att vara på den säkra (intalade kloka- men i verkliga fall mesiga-) sidan begav vi oss ut på en liten tävling i lördags och red en Lätt B:1 för att stämma av innan nästa delomgång av Bohuscupen (Div. III).
Jag valde det programmet av den enkla, pinsamma och bevisade sanningen att jag har svårt som det är att komma ihåg ridvägar under tävling och gör därför mitt bästa att hålla mig borta från flera olika program. Finalen i Bohuscupen som jag lite kaxigt har för plan att rida går nämligen i Lätt B:1 och därför finns det anledning att rida det innan.

Vi kom till den obemannade men bekvämt stora parkeringen och mamma och morfar letade upp sekretariatet vilket visade sig vara en kvinna som tycktes göra det mesta på tävlingen utom att möjligen döma. För att sätta lite personlig prägel på vår tävlingsdebut glömde jag Pippis pass hemma med vaccinationsintyg så det fick vi skicka efter i form av bild när vi kom hem igen. Vad gör man inte för lite nervkittel när man funderar på om man kommer att få starta eller inte? Jag lever farligt, baby.
Det blev dock nog med farligheter för dagen och väl på tävlingsplatsen mesred jag värre än någonsin. Varmt blev det plötsligt också och mitt nylle antog en klarröd färg vilket inte matchade den marinblå kavajen alls. Men min springare var glad och pigg så det hela blev en trevlig upplevelse med ett godkänt resultat och kommentaren "Flott häst".
Den här dressyrtanten är alltså nöjd med prestationen men blir ilsk på sig själv om det är lika mesigt vid nästa tillfälle, den här gången fick det vara okej ändå.

Världens dummaste kommentar tycker nog många men jag är inte (i det här fallet) ute efter bekräftelse och förvånas själv över dessa tankar: Jag ser jättetjock ut i min kavaj på många bilder! Det är inte så att jag blir ledsen eller så, mest lite fascinerad och kan inte riktigt förstå hur.