Jag är så fruktansvärt bitter och trött idag.

Bitter över min sinnestillvaro. Trött på att inte veta hur något ska bli, trött på att aldrig ha idéer, trött på mig själv, fruktansvärt bitter över att aldrig lyckas avsluta något med ett bra resultat och fruktansvärt trött på att aldrig vara tillräckligt bra på något, aldrig vara mer än okej.

All denna bitterhet och trötthet gör mig illamående och jag önskar att jag bara kunde kräkas upp alltsammans och sen bli av med det.

Herregud vilket vrak jag tycks vara (läs är). Jag har problem med utbildningar bara.

Kommer inte in, har ingen aning om hur hösten blir och vet inte ens om jag vill läsa det jag sökt. Inte mer än så och ändå beter jag mig såhär, som en snorunge. Det gör mig också fruktansvärt bitter, att jag egentligen bara överreagerar istället för att ta tag i saker och ting.

Dumma, bittra Ellen.

 

Någon träning blev det inte på grund av det hemska vädret. Men nu är det bättre och jag ska försöka ta mig ut i skogen med Pippi. Om det lyckas lär resten av dagen kännas mycket bättre.

En fin hästkompis är den bästa medicinen mot all sorts obehag. Pippi är den finaste av hästkompisar (ponnyer ej inräknade).