Ja fy fan vad det suger att förlora en mjuk liten vän. 

Det var inte magkatarr. Veterinärerna kunde inte se vad det var Kajsa hade. Vad det än var så kunde hon inte vinna över det. Hon dog i natt.

 

Då och då slår det till som en käftsmäll och tårarna rinner okontrollerat.

Tur som satan att vi har bröderna kvar. Och ett pussel. Vår terapi just nu. 

Har ingen lust att skriva massa sentimentala grejer om vilken fin katt hon var. Det var hon verkligen men jag kan tänka det själv utan att skriva det här och det skulle göra det löjligt på något vis.

 

Idag har egentligen varit en bra dag. Men det orkar jag inte skriva om nu.

Kanske att jag får träffa någon imorgon som kan lysa upp vilken dag som helst för mig oavsett vad för katastrof som kan ha inträffat tidigare. Jag hoppas verkligen att jag får det, annars blir det väl en annan dag.