Idag är det min födelsedag och jag funderade på att ha en lucka som handlar om mig. Kanske lite nostalgi tänkte jag och letade då bland gamla bilder i datorn.

Då hittade jag den här. Det här är Chicke. En av världens finaste ponnyer. Han förtjänar en egen lucka.

Mamma fick honom när hon var tolv och han var tre. Av vad jag har förstått så var han en ganska busig och het ponny men hoppade som bara den.

  När jag lärde känna Chicke hade han blivit en gammal farbror. Trots hans knappa 128 cm tyckte jag att han var en stor och lite läskig häst. Han gick ju så otroligt snabbt vart man än skulle.

   Jag vet faktiskt inte helt säkert, men Chicke var nog den första häst som jag någonsin satt på. Jag har ingen som helst aning om hur gammal jag var och minns inte tillfället det minsta.

Men något jag däremot minns väldigt tydligt är hur jag ryktar honom i boxen och det fastnar tonvis med päls på den pyttelilla piggborsten när han fällde sin vinterpäls. Den tog vi sen och la utanför stallet, så kom fåglarna och hämtade det för att bygga bo.

Jag minns hur jag leder honom från hagen i ett grimskaft med stora knutar på. De var väldigt praktiska för då visste jag var jag skulle hålla. Mamma eller morfar gick alltid bredvid.

Jag minns hur jag och morfar gick till stallet på kvällarna för att ge Chicke och Zorba sin betfor. De hade varsin liten namnskylt som jag hade gjort i slöjden i trean.

Jag minns dagen som jag tog det här kortet. Massvis med snö och hur mysigt som helst. Jag hade precis börjat använda kameror på egen hand och tyckte att det var kul.

 

Chicke blev 35 år gammal. Han levde världens bästa pensionärsliv hos morfar men på slutet fick han dåliga tänder och sedan orkade inte kroppen mycket mer.

Jag kan bara le när jag tänker på honom. Han hade levt klart och jag har honom att tacka för många fina minnen.