Igår när jag och Astrid var i stallet hela dagen (utom när vi gick hem till mig och åt pizza) tog vi tillfället i akt och miljötränade våra pållar.

Vi drog fram lite grejer ur hinderförrådet som vattenmattor, en presenning, ett litet plastträd och några svampar som är hinderdekoration ibland.

Astrid och Roger har miljötränat lite förut och hon sa att han är mycket lugnare än vad man kan tro. Den vita kusen vågar nämligen inte gå ut i skogen och blir lätt stressad i vissa situationer, så man kan tro att han är världens fegis.

Men inte Roger inte!

Han gick utan problem rakt över och på vattenmattan om och om igen. Presenningen var nemas problemas och reagerade inte ens när Astrid la den på honom lite löst så att den gled av när han gick.

 

Pippi var aningen skeptisk till en början, men inte nervös på något vis. Hon tyckte bara att det var väldigt viktigt att bita hårt i allt innan man prövade något mer. Hon bet av en prick från en flugsvamp!

  Efter lite funderande gick hon duktigt över vattenmattan och till sist även presenningen. Hon var aldrig nervös eller ängslig över att gå på saker utan ville bara kolla läget först. Klok tjej!

   När jag släpade presenningen bredvid medan jag ledde henne så tyckte hon nog att det blev lite jobbigt. Hon ville liksom ha koll på var den var hela tiden och försökte vända ibland. Men hon var aldrig dum eller olydig.

Jag testade samma sak som Astrid och la presenningen på henne för att sedan låta den glida av. Det tyckte hon var ganska obehagligt och började trava ifrån den lite men stressade aldrig upp sig mer än så.

 

Jag är så himla nöjd med min fina häst och ser fram emot att utveckla detta! Mer träning så att hon till slut kan gå helt obehindrat med presenningen bredvid.

Kanske att man kan prova att rida ett pass när hon är igång och ha folk som gör "läskiga grejer" men få henne att fortsätta vara fokuserad på mig.

Än så länge är det här inte dåligt för en femåring!