Friskis och svettis
Vi var två svettiga men glada tjejer, Pippi och jag, när vi kom in i stallet efter kvällens pass. Det blev konditionsträning och vi har dundrat fram i galopp över fälten och genom äppelodlingarna i solnedgångens ljus. Man kan nog ha det värre tror jag.
På ett av fälten låg (katten) Ola och vilade, han tycktes inte störas av vår framfart utan kisade bara lite på oss och la sig tillrätta igen.
På tal om svett. Här om dagen var jag hiskeligt nära på att välta med cykeln påväg till jobbet.
Ner för den gräsbevuxna, gropiga och steniga backen kom jag trampandes i rasande fart för att kunna komma upp igen för nästa backe utan att få en hjärtattack av ansträngningen. Men en sådan lyckades jag nästan få ändå när cykeln fick sladd längst ner i slutet av backen på grovt grus som ligger på bron över bäcken.
Jag tror att jag skrek till men jag vet inte säkert, hade tung musik i hörlurarna så jag hörde inget andra vrål än från dem.
Efter denna dramatiska händelse tar jag det numera lugnt med cykeln. Jag bara rullar ner helt lätt för backarna utan att trampa på extra. Men eftersom det både går upp och ner genom skogen så blir det grymt jobbigt i uppförsbackarna och jag blir alldeles varm under arbetskläderna. Svettig som bara den.
Men nu har jag ny deo, tack och lov för mig och allmänheten.
Med denna viktiga och högst intressanta information tackar jag för den här dagen och går snart och lägger mig för att orka stiga upp imorgon för en ny dag på jobbet.
ADIOS!
Min ridbana.
