Idag tog det en stund innan jag fick igenom Pippi i ridningen.

Till en början var hon väldigt spänd och springig och jag hade väldiga svårigheter att sätta takten och tempot. Hon tuggade inte alls på bettet och huvudet bara for hit och dit.

Jag försökte variera våra vägar och gjorde avsaktningar och igångsättningar så ofta som möjligt för att få henne att fokusera mer. Det blev aningen bättre från hennes sida men inte från min egen. Så jag lät henne skritta på långa tyglar någon minut medan jag tog djupa andetag och funderade på hur det egentligen är man gör när man rider.

Jag tycker att det är onödigt att hon ska behöva stå ut med ryckande och skänklande som egentligen är helt fel, så jag tar hellre en liten paus för att komma underfund med hur jag ska göra än att ta den tiden under aktiv ridning.

Efter det gick det mycket bättre och jag red mer ordentligt och korrekt. Det är roligt att verkligen kunna känna skillnaden när jag gör rätt, hon blev snabbt mycket mjukare och stadigare, även i vänstersidan. I galoppfattningarna var det lättare att vara mer konsekvent när jag faktiskt visste vad jag höll på med.