Osäker pålle?
När jag hämtade Pippi i hagen idag kom hon fram till mig direkt. Det brukar hon inte göra utan ska oftast försöka komma undan lite först, så det kändes lite fint på något vis. Inne i stallet var hon så snäll och mild och hon ville gärna stå och gosa.
Jag bestämde mig för att rida ner till Fyledalen och konditionsträna där. Det finns en bra rund med mycket sluttning på vägen så ryggmusklerna får arbeta.
Men Pippi hade då ingen större lust att gå ner i dalen, inte om hon skulle gå först åtminstone. När vi var nästan ända nere ville hon inte gå ett steg till. Hon snodde runt och vi rörde oss bara fram och tillbaka på en yta på tio meter i säkert fem minuter.
Efter att ha halkat på asfalten flera gånger när hon reste sig och nära på backat in i ett taggtrådsstängsel bestämde jag mig för att hoppa av. Vi kunde ju inte stå där och krångla, mitt på vägen strax innan en kurva där bilar kan komma i hög hastighet. Då var det plötsligt inga som helst problem att gå framåt, så jag antar att hon bara var osäker på att gå först ner nu när vi var en bit hemifrån.
När vi kom ner till ett ställe där jag kunde ställa mig högre upp en henne satt jag upp igen. Åter igen blev det ett problem att röra sig i riktning bort från hemma.
Det stod en man som ställt upp ett kamera stativ precis där. Han skulle säkert fotografera dalen. Kameran hade han hängande runt halsen och jag är rätt säker på att han fotograferade oss för jag tyckte att det klickade till när Pippi stod på bakbenen.
Jag försökte hålla mig lugn och bara helt bestämt mana henne framåt, det var lättare nu när vi inte hade en taggtråd två decimeter bakom oss. Till slut fick jag fram henne och jag satte igång i trav direkt för att slippa fler avbrott.
Resten av ridturen gick galant och vi klättrade upp och ner för backarna. Hon blev väldigt trött men jag tror att hon hade roligt för hon bröt aldrig av igen utan att jag bad henne om det.
När vi kom hem stretchade jag henne, svampade av och sprayade på insektsmedel, det var fruktansvärt mycket bromsar i skogen och vi fick visst med oss dem hem.
