Eftersom Pikachu inte blev riden igår och är på ett nytt ställe med nya intryck att ta till sig så började jag med att longera henne idag för att se hur hon var.

Först tog jag in henne i stallet för att borsta och sätta utrustningen på plats. Då blev hon med ens orolig som den sociala individ hon är. Var är min ponny? Ska jag aldrig mer få träffa en annan häst någonsin? Är jag ensam kvar på jorden?! Men när hon förstått att hon inte stod på en värre plats än i en box med aningen tunn bädd så slappnade hon av och lät sig lugnt hanteras.

   Jag ledde bort henne till vår lilla fyrkant som ligger väldigt bra till. Den är nära stallet men hon kan inte se de andra och bli distraherad av dem.

Det var nog bra att Lisa och Ragna fick vara för sig själva en liten stund. De har liksom inte fått chansen att nosa på varandra tidigare.

Pippi var duktig på volten även om hon rusade och genade en del i det svåra varvet. Men hon var sig själv helt enkelt. Så jag satt upp efter en kvarts longering, red igenom henne i kanske tio minuter till en kvart och skrittade sedan av henne på vår så kallade runda. Vilka övergångar hon kan få till när man har henne med sig! Till och med i hagen när hon busar omkring ser man hur lätt hon saktar av med full kroppskontroll. Känns lovande!

   Under avskrittningen var hon aningen skeptisk till omgivningen men hittade inte på några dumheter. Det är helt enkrlt inte en dum häst. Det är faktiskt en ganska så vettig sådan. Hon tyckte bara inte att hon hade tid att stanna och prata med grannarna. Vi måste ju hem till ponnyn!

 

Kringlan och jag tog en kvällspromenad i solen borta vid stallet. Han har nu hälsat på samtliga hästar.

Borta vid stallet på en speciell plätt är det duglig täckning för mobilen, något som är sällsynt på gården i övrigt, så där ringer jag mina samtal. Ett långt meningslöst nödvändigt samtal med Jakob blev det samtidigt som jag sprang hit och dit i gräset när Kringlan bestämde sig för att hoppa någon annanstans.

 

Nu ska jag gå och lägga mig så att jag orkar upp imorgon!