Om ungefär en timme ska jag kasta mig upp på en ljusblå gammal damcykel och påbörja min skramlande vingliga färd genom skogen till jobbet.

Första utmaningen är en lång nedförsbacke där snår och brännässlor attackerar från sidorna och piskande björkgrenar ovanifrån. Bromsen på cykeln har sett bättre dagar och det gör att det går i rasande fart ner för denna offensiva backe.

Som avslutning på den sluttande marken nedåt går där en bäck vars "bro" är täckt med småsten. Det gör att man lätt får sladd över denna räckeslösa övergång.

Sedan går det uppåt igen. Det lutar relativt milt men underlaget blir desto lösare och känslan av att cykla i sand uppstår genast. När denna förändring i terrängen är avklarad så är resten av färden lätt som en plätt. Man får bara se upp för hålen som finns med kanske en halv meters avstånd från varandra under resterande sträcka.

Jag har fått erfara konsekvenserna av att ha yoghurt i väskan som ligger i cykelkorgen som flyger i luften när framhjulet kör ner i ett hål. Inget att rekommendera!

 

Jag var borta hos hästarna förut och hade det morgonmysigt. Nu verkar de vara kompisar allihopa även om Ragna inte gärna står bredvid Lisa.

De stod i tätt ihop och ville bli kliade på huvudet alla tre samtidigt. Tyvärr är jag en av dem som bara har två händer så det fick bli två i taget. Pippi ville pussas också men det blev lite besvärande när Ragna kom fram och undrade vad det var som var så intressant med det där nyllet, hon ville också undersöka det. Samtidigt.