06.10 i fredags lyckades jag med nöd och näppe väcka min kära grabb, som sov intill mig på soffan i källaren.

Med min zombie i släptåg gick jag till busshållplatsen halv sju och var sedan framme på centralstationen klockan sju. Vid det laget hade Jakob kvicknat till och satt och fjantade sig medan jag åt frukost på Espresso House.

Först kom Julle och sedan Nathali och slog sig ner hos oss. När min frukost var uppäten gick vi till tåget och jag tog farväl av Jakob på perrongen, klyschigt va?

 

 

  Efter fyra och en halv timmes buss och tågresa, fylld av pistagenötter, godis och glutenfria mackor var vi framme i Tomelilla. Vi missade tåget till Ystad med några sekunder, till viss del på grund av plötslig demens hos Julle. Därför spenderades en timma i den spännande lilla staden och vi fascinerades av hur dött det kan vara i ett samhälle.

 

 

Till slut kom vi fram till staden där mina vänner ständigt påminde oss om att Kurt Wallander bor. Allt var stängt.

Ännu en gång sviker kullerstensgatorna mig, samma sak hände förra året när jag var där med Jakob.

När jag säger att allt var stängt så ljuger jag. Bäckahästen hade öppet. Ett fint café med ankor som vaggar runt på uteserveringen. Där vilade vi efter vår utmattande resa och åt en sen lunch där ingen av oss rensade tallriken.

 

Cirka klockan fyra åkte vi tillbaka till Tomelilla och blev där upplockade av morfar och hemkörda till Stenby.

På kvällen blev det ridning, lek med Kringlan och grymt god Midsommarmiddag med hembakad jordgubbstårta till efterrätt!

Som avslutning spelade vi äppelspelet och som en annan veteran ägde jag, så att säga, skiten ur dem andra.