Mellan åkrarna och genom skogarna färdades jag och min lilla mamma i går. Det tog över tre timmar, vilket var längre än vad vi beräknat så i och med det plus ett akutstopp för lunch och toalett kom vi fram till Åkesbergs Säteri 40 minuter senare än planerat. En liten lurvig en var det som gärna ville hälsa på oss när vi kom in i ridhuset. Mörk fux med bläs och massor av vinterpäls, men söt var hon!

Först visade de henne några minuter. Hon såg trevlig ut men inget speciellt direkt. Förutom skritten.. Den såg rätt märklig ut och sen när jag satt upp på henne kände jag av det också. Frambenen var helt stela och spretiga. Inte någon form av hälta eller så men det liknade nästan någon variant av spansk skritt. Det är ju kanske inte riktigt vad man vill ha under en framskrittning. 

Man behövde driva en del men hon kändes inte trög, snarare osäker på vad det var man menade. Många hästar förstår ju att man ska röra sig framåt tills ryttaren säger stopp men man fick liksom påminna henne om vilken riktning man skulle i.

Hon var även väldigt vinglig. Bara för att väggen svängde var det inte självklart för henne att hon skulle göra det och plötsligt kunde hon försöka byta varv på volten. Men allt detta beror förmodligen på att hon är väldigt orutinerad. Hon har inte blivit riden mycket alls och självklart är det inte helt lätt för en liten häst att förstå minsta vink, särskilt inte med ny ryttare.

Hon får dubbla plus av mig och mamma för sitt fina och trevliga temperament. Hon stod stilla och fint när man höll henne och när en häst kom lös i ridhuset och sprang omkring så höll hon sig relativt lugn med tanke på åldern och omständigheterna.

Trevlig och något händelserik provridning.

Ibland såg det ut såhär:

 

Och ibland såhär: