Jag bestämde mig för att rida i sista sekund trots att jag bara mått sämre och sämre under dagen.

Tanken var att rida fram lite på ridbanan, låta henne sträcka ut i galoppen och sen skritta av henne på slingan.

Men det blev lite mer än så och det slutade med att jag jobbade henne en liten stund ordentligt ändå för hon kändes så himla fräsch. Började galoppen i samlad form men gav henne sedan den utlovade spurten på långsidorna och skrittade även av henne på slingan som planerat.

 

 

Efter ridningen blev det transportterapi.

Lyckligtvis var Jenny, Eva och Hanna snälla och hjälpte mig och min lilla mor med vår trotsiga tjej. Själva hade vi aldrig klarat det!

Vi är långt ifrån färdiga och tvivlar på att vi kan åka ner till Skåne nästa vecka. Men hon var uppe i transporten efter mycket slit och övertalning och kunde stå där aningen avslappnat en liten stund åtminstone. Men att fälla upp luckan var det inte tal om.