Igår tränade jag och mamma på att lasta Pikachu. Det gick väl mer eller mindre åt helsike kan man säga. Det började lovande men vi klantade till det och sedan gick det bara utför.

Det blev fight mellan två irriterade små människor och en mycket trotsig liten häst.

Summan av kardemumman blev att vi åtminstone fick henne att stå på rampen tills vi sa att det var okej att gå ner igen.

 

Dusten från igår satt helt klart kvar i hennes mentalitet idag. Jäklar vilket temperament hon visade under ridningen!

När jag hade henne på stallgången var det inga konstigheter, vanliga halvdåsiga pippi som undrar lite vart kompisarna är.

   Jag bestämde mig för att rida på gräsbanan för att slippa allt damm som kan uppstå i en paddock. Som alltid skrittade jag fram henne till fots i ca fem minuter medan jag successivt spände sadelgjorden. Jag gör halt och sätter igång igen flera gånger för att stämma av att hon lyssnar på mig.

  När jag skulle sitta upp drog jag fram en sockerbit och försökte få henne att stå stilla bredvid den. Då tyckte plötsligt fröken pokémon att det inte var något vidare intressant att lyssna på mig längre och ville minsann inte stå stilla. Hon svängde runt och gick fram och på mig gång på gång.

Jag ledde henne då på en volt och upprepade halter och igångsättningar för att få hennes uppmärksamhet. Till slut kunde jag sitta upp på henne då hon stod stilla.

  Direkt "flyr" hon iväg några snabba steg från platsen där jag satt upp och är sedan jättehetsig och spänd.

Jag arbetade henne i skritt i säkert 15 minuter eftersom hon hela tiden gick emot både skänkel och hand och ville bestämma väg och gångart själv.

 När jag kände att jag hade viss kontroll manade jag fram henne i trav. Hästen var ett riktigt energiknippe, dock ville detta knippe inte lägga den energin på att samarbeta med mig.

  Vi bråkade ett tag men när jag till sist lyckades använda mitt intelligenta jag och komma fram till att det enda rätta vore att vara mjuk och stadig i handen, vara snabb med tillrättavisningar (innan hon han hitta på sattyg som att tvärstanna, byta riktning eller fatta galopp) och inbjuda till ett trevligt pass genom att göra det lätt för henne att göra rätt och då berömma nästan överdrivet.

   När jag gjorde på detta viset började Pikachu sakta men säkert förstå att det nog var det lättaste även för hennes egen del och när vi fått till några prima galoppfattningar och avsaktningar med bra bibehållen form och färdriktning däremellan så avslutade vi.

 

Som ett positivt inslag spolade jag av henne med slangen innan jag släppte ut henne i hagen och det gick faktiskt helt okej. Hon var rätt skeptisk till det hela men det var helt odramatiskt.

 

Något som jag känner att jag måste tillägga är att jag tyckte att ridpasset var väldigt roligt!
Det kändes aldrig hopplöst utan mer som en utmaning. Jag tycker inte att jag "vann" över henne. Vi lyckades båda två att komma överrens och bli nöjda.