De senaste dagarna och i kanske en vecka framöver ser passen med Pikachu ut ungefär såhär.

-Jag skrittar fram henne genom att leda henne runt på ridbanan och göra halter och igångsättningar för att se till att hon är fokuserad på mig och lydig. I det här läget sitter sadelgjorden väldigt löst.

Hittills har jag inte haft det minsta problem med detta och behöver oftast inte ha en sträckt kontakt mellan oss för att det ska fungera.

-Därefter spänner jag sadelgjorden ett par hål och tar ut henne på volten där jag longerar i alla gångarter.

Mycket avsaktningar och igångsättningar är det som gäller. Det första har vi ibland lite svårigheter med. Oftast är det nog jag som är otydlig i mina kommandon men hon verkar heller inte ha lika bra koll på vad det där med att sakta av egentligen innebär. För att hon ska trava och galoppera räcker det för det mesta att säga gångarten och kanske visa pisken en aning.

Detta håller jag på med tills jag känner att jag har full kontroll och att hon har fått upp flåset litegrann. Ibland går det fort och ibland inte. Men jag håller som mest på i 25 minuter.

Jag spänner hela tiden gjorden lite då och då.

-Sedan sitter jag upp på henne när någon håller i (ifall hon skulle få för sig att skjuta iväg) och denna fantastiska person leder henne tills jag har en någorlunda uppfattning av vilket humör hon är på.

Hon har absolut inte visat någon tendens till att slänga av mig igen och jag tror nog att den här delen är mest för min egen skull så att jag snabbt kan slappna av och därmed ge henne en chans att göra detsamma.

När det känns säkert rider jag själv runt i alla gångarterna och försöker att hitta på lätta uppgifter hela tiden åt henne för att hon ska fortsätta vara fokuserad och trygg i syftet med passet.

Nivån känns betydligt lägre än hennes förmåga men jag känner att vi båda (läs, jag) behöver komma in i varandras rutiner. Dessutom blir det hela på över en timma så hon blir ordentligt motionerad ändå.

 

 

Rid-delen idag blev jag ganska nöjd med. Hon lyssnade fint för det mesta och jag kunde slappna av så mycket fortare än igår. Men galoppfattningarna blev urusla, till stor del för att jag är osäker över hur jag ska bete mig.

Eftersom hon är unghäst får jag inte klämma om henne för mycket för att hon kan bli förvirrad och stressad då. Men i galoppfattningen känner jag ändå att jag skulle behöva det. Det slutar iallafall med att jag "jagar" fram henne i galopp. Verkligen inte rätt och det känns så dumt. Just därför är jag så himla förväntansfull inför torsdag då Viktoria Eriksson kommer tillbaka för att hjälpa mig.

Det ska bli så roligt att få svar på mina frågor och verkligen kunna sätta igång med att rida som man ska hahah.

Nu ska jag äta den där glassen jag nämnde förut. Magnum mandel, damn right.