Igår blev det, som planerat, konditionsträning.

Lite kyligt ute, men med polotröja, vindjacka, extra tjocka handskar och pannband under hjälmen så gick det an. Faktumet att det varken regnade eller blåste så värst kändes väldigt upplyftande!

   När jag konditionstränade med Joppe så visste jag att det kunde bli lite bocksprång i de första galopperna, men det var ju bara roligt.

Pippi har också bockat i galoppen tidigare men näven om det är riktigt kul det med så känner jag av rädslan för att ramla av. Därför låter jag henne trava en stund och håller tillbaka lite i början när vi galopperar i hopp om att hon springer av sig lite innan vi ökar tempot. Men min lilla tjej tycks bara bli piggare och piggare!

Med undantag från några avsaktningar i brantare nedförsbackar och korsningar av cykelbana så galopperade vi nästan konstant under tjugo minuter. Visst blev hon svettig men energin tycktes öka för varje språng och då och då var huvudet mellan frambenen och bakbenen högt upp i luften.

Knasiga Pippi vad fin hon är. Sånt gör mig så glad. Det är ett rent lyckopiller för min del, en häst som busar i glädje.