Igår var det alltså egentligen meningen att vi skulle träna dressyr för Viktoria. Men delvis på grund av det tråkiga vädret så blev det inställt så jag och Pippi hakade på hoppträningen som hålls varje måndag istället.

 

Vi var ganska många, så det var rätt trångt i manegen, men det gick ändå. Det blev faktiskt rätt mycket hoppat trots antalet hästar. Birgitta som höll i lektionen hade anpassat det och det var mycket hoppning på ström.

  Först var det små sockerbitshinder i hörnen som vi bara skulle rulla över i galopp. Tanken var fyra galoppsprång på kortsidorna, men det blev oftast tre för min och Pippis del.

Så här tidigt i vår "hopputveckling" gör inte det så mycket. På de låga höjderna vi hoppar så kan hon lösa problemen själv och det är bättre att hon får pröva sig fram med bra bjudning än att jag tar tillbaka henne och trycker ner självförtroendet en aning.

  Nästa övning innebar att vi först skulle hoppa ett sockerbitshinder vid K, sedan vända upp mot ett räcke på långsidan och sedan vända vänster och hoppa ett sockerbitshinder vid H.

Vid det här laget hade Pippi taggat till ordentligt och det gick lite väl fort. Men efter ett par försök så fick vi till fina språng.

Vi vände på steken som Birgitta brukar säga och i det andra varvet gick det ännu bättre (högergaloppen alltså) bortsett från ett väldigt konstigt språng. Jag kan inte riktigt förklara det för jag vet faktiskt inte vad som hände. Men jag tror att hon hoppade av alldeles för tidigt och det blev ett enormt hopp.

   Sedan hoppade vi en enkel oxer och Pippi tog ett underbart språng. Det var en riktigt härlig känsla trots att hindret knappt var 80 cm.

   Nu taggar vi inför Lilla Fridolf Cup hoppfinalen på söndag! Vi ska hoppa 60 två gånger.