Snart ska jag upp till stallet för att försöka pricka in när Pippi får nya skor och verkas.

   I våras när hon blev skodd här i Göteborg hade hon strålröta på alla hovar utom en (ingen allvarlig sådan, men ändå).

Den försvann ju förmodligen under sommaren när det var så otroligt torrt. Jag frågade i alla fall hovslagaren som skodde henne nere i Skåne om det fanns någon risk för det men hon sa att det var i princip omöjligt med det vädret vi hade.

   Nu har hennes hovar varit väldigt torra och de har börjat spricka på flera ställen (det problemet hade vi konstigt nog inte under den torra sommaren) så jag har använt hovolja varje dag. Jag tycker nog att det har hjälpt eftersom det åtminstone inte har blivit värre.

   Men för några veckor sedan hände något som gjorde mig rädd och det kändes helsjukt! Pippis strålar lossnade!

När jag skulle kratsa följde vissa bitar med och jag kunde lyfta på strålen. Trodde att det var en helgalen strålröta som slagit till och rusade i panik till Ann, Sofia och Katarina som var i stallet för att visa.

Ann skrattade och sa att hon reagerat likadant när hon såg det första gången. Tydligen kan hästar ömsa stråle och det hände att de gör så när de byter bete och underlaget blir annorlunda.

Jag kunde pusta ut och har dragit loss lite bitar som sitter riktigt löst när jag kratsar. Pippi känner ingenting.

Dock är strålarna fortfarande mjuka och lite lösa så jag hoppas verkligen inte att det har blivit strålröta av det ändå. Därför tänkte jag försöka vara i stallet när hon blir skodd idag.