Igår körde jag och mamma mot Vallda med Pippiluren i transporten för dressyrträning.

Viktoria gick på stenhårt redan från början och just då kände jag mig ganska värdelös. Jag som trott att jag har haft koll på det mesta fick det mer eller mindre motbevisat kändes det som.

Jag hade lite svårt att ta till mig instruktionerna i början eftersom jag har för vana att mesa lite i ridningen, det var precis samma när jag hade Joppe. Jag är så orolig att jag ska råka göra helt fel och bara slita och dra i de stackars djuren och då tar jag hellre den lite för snälla riktningen och får en lång häst som har vänsterbogen helt ut åt helsike.

Det som Viktoria sa åt mig att göra kändes allt för våldsamt och jag gjorde det bara lite halvhjärtat tror jag. Men när polletten till sist ramlade ner hos mig igår förstod jag precis hur det skulle vara och det var ju inte våldsamt på något vis alls. Det kändes i hela hästen hur det blev bättre.

   Nu kommer jag nog våga att gå på hårdare från början och kräva mer av Pippi, för det klarar hon faktiskt.

Enligt Viktoria är det snart dags att påbörja skolor och då gäller det att grunden sitter. Jag känner mig lite pressad men det är bra, då presterar jag som bäst!