Igår var jag på Hööks.

Malle Pappa och Jakob följde med vilket gjorde det hela till en fruktansvärd upplevelse. En suckande pappa (men som ändå kunde skämta lite om sitt suckande), en flamsig lillasyster och en enligt vanlig ordning helt otroligt flamsig, tramsig, uttråkad, rastlös pojkvän som som skämmer ut sig själv och alla i sin omgivning med varje ord han yppar och varje millimeter han rör sig.

Så är han alltid och efter tre år har jag absolut vant mig. Men av någon anledning kan jag verkligen inte hantera hans beteende i hästsammanhang.

Han måste alltid skämta om allt och för en ickefrälst finns det naturligtvis tusentals konstiga saker som tycks fjantiga och onödiga i hästvärlden, inte minst i en affär. Jag tar alltid väldigt illa vid mig när han skämtar om mitt fritidsintresse, min livsstil, även om jag vet att han menar väl. På något vis känns det som att han hånar det enda som jag känner att jag faktiskt kan bättre än honom och tror att jag har viss kontroll över.

 

Denna betungande trio följde alltså med när jag skulle köpa stigbyglar + läder, regntäcke, sadelgjord, se om det fanns något fint dressyr schabrak, pröva en jacka och titta på hårnät och retade upp mig något fullständigt. 

Då Hööks visade sig vara en mindre besvikelse som hade slut på läder i min storlek och regntäcken utan fleecefoder i Pippis storlek blev jag ännu mer irriterad och fruktansvärt stressad.

Jag blev arg och vresig, trött i armarna av att bära runt på saker och sprang till slut fram och tillbaka genom butiken för att hitta stigläder i strl 135 gömt i något hörn. Sådana fanns det alltså inte.

Det blev stigbyglar och sadelgjord. Jag prövade aldrig jackan och sprang bara förbi schabraken.

 

Idag var jag och mamma på Svensk Ridsport i Kungsbacka. Vi behövde ju trots allt ett regntäcke och stigläder.

Dessa saker hittade vi utan större problem. Dock verkar vi ha köpt en storlek för liten i täcket men det får vi se till att byta.

Svensk Ridsport är ju något av en märkesaffär. Mängder med sjukt snygga kläder och inte minst massor av olika kavajer (ska du köpa en kavaj och inte redan har hittat en specifik så åk dit!). Men allt kostar närmare en miljon känns det som och eftersom det inte finns något som jag verkligen behöver så får det vara. Det kändes nästan lite ledsamt att gå runt bland alla fina kläder.