Sitter här vid datorn och ömsom redigerar bilder, ömsom letar jobb.

Dörren ut till trädgården är öppen och precis utanför på trappan sitter fina Bullen och tvättar sig. Nedanför trappan i sin hage skuttar Kringlan omkring. Mina fina små bakverk!

Bullen är lite rädd för Kringlan, helt förståeligt kaxigare kanin får man leta efter. Det känns betryggande för då drar han sig nog från att göra Kringlan till måltid.

Värre är det med Figge, så fort den knubbige katten ser den yviga kaninen väcks rovdjuret inom honom. Kajsa är inte rädd för någon eller något. Trots sin minimala storlek är hon så att säga en katt med klös. Men Kringlan är inte så värst intressant tycker hon.

Det regnar lite, duggar antar jag. Men solen skiner och äpplena blänker röda i de ännu gröna trädkronorna. Det är en alldeles utmärkt förmiddag, bortsett från gråtande barn på dagiset intill och bussarna som startar från hållplatsen precis utanför trädgården.

Kringlan försöker ta sig ut ur sin hage, han är då aldrig nöjd. I vintras byggde jag en bur i garaget, det tog flera timmar och mängder med svordomar innan den blev klar. Han rymde ur den varje natt, bet sönder taket på något märkligt vis. Kungen (som morfar kallar honom) låter sig inte spärras in.