Det blev ingen träning denna kväll så vi får ta och vänta till nästa vecka.

Ridskolegruppen red på slingan som går runt stallet vilket var prima för mig så att jag kunde rida i paddocken istället för ridhuset. Det hade ju blivit mörkt när jag till slut la sadel på hästen så gräsbanan utan belysning kändes lite väl spännande.

Lite våghalsig var jag ändå och red utan säkerhetsvästen för första gången sedan juni. Onödigt kan väl tänkas, varför inte bara ha den på? Men efter att ha kommit över den där nakna utsatta känslan (som Maria Montazami känner sig utan sitt läppstift) var det bra mycket bekvämare utan västen och lättare att få till en stadig men mjuk sits.

Testade även att länga mina stigläder eftersom jag har svårt att få till ett bra skänkelläge och det blev faktiskt lite bättre.

Själva passet gick dock inte så väldans bra om man säger så.. Pippi var sjukt okoncentrerad, stel och springig. Eftersom ridskoleryttarna red på slingan så måste de passera paddocken då och då vilket gjorde att Pippi hade en häst som kom in på ridbanan att titta på varannan minut. Det var egentligen rätt bra träning tycker jag, att saker händer runt om samtidigt som jag kräver hennes uppmärksamhet. Dock gick det ju inget vidare.. Men nästa gång så!