Satan i gatan vad fort den här förkylningen erövrade min kropp. Varje millimeter värker och jag måste snyta mig varannan minut. Inget fixande med sadelkammare som ni kanske förstår..
Får se om det ens blir någon ridning. Jag har bestämt mig för att varje gång jag sitter på Pippis rygg är det allvar som gäller. Visst kan vi göra sånt som hon tycker är roligt, hoppningen har ju blivit en sån sak, men det ska göras ordentligt och rätt. Då tror jag att hon får mycket lättare för att förstå vad som förväntas av henne och bra pass kan bli som en rutin. Förstår ni hur jag menar?
Just därför vill jag inte sitta upp en dag när jag känner mig helt svag i kroppen för om inte jag orkar så kan jag ju inte begära att hon ska göra det och blir det bara någon liten skrittrunda så tappar vi hela delen med att saker ska göras ordentligt. Man kan absolut rida aktivt i skritt och träna på många saker då med, men jag klarar nog inte ens det just nu. Då longerar jag hellre eller går en promenad med henne eftersom det inte kräver lika mycket fysiskt arbete av mig och Pippi tycker oftast att det är roligt.
Det här med att alltid (eftersträva att) rida ordentligt och rätt är kanske inte det bästa för alla hästar, jag vet inte för jag har inte ridit alla hästar, men för Pippis del tror jag att det kan bli bra.
Hur brukar ni göra med ridningen om ni inte känner er helt bra?