I detta nu är jag så sjukligt nöjd över mig själv. Och såklart min fina pålle. Träningarna från marken har verkligen gett resultat och jag trodde aldrig att det skulle gå så bra såhär fort!

Till och från har Pippi varit ganska svårfångad i hagen, vill hon inte så går det inte (efter ett tag gör det ju alltid det men det är aldrig kul att jaga sin häst..). Vissa dagar har det absolut inte varit några problem men hon brukar inte direkt komma fram om det inte är vid den tiden de ska gå in för att äta och alla andra också gör det.
Idag släppte vi ut hästarna i en större del av hagen med massor av gräs. De skulle gå där några timmar för att det inte skulle bli för mycket för deras magar med det späda gräset i så stor mängd. Nyss skulle jag alltså gå bort för att ta in dem till den mindre delen igen och stänga av så att de inte kunde gå längre. Jag förväntade mig inte att kunna få tag på dem så jag tog inte med grimmorna, tänkte bara "driva" dem mot den mindre delen och stänga bakom. Men jag kunde gå raka vägen fram till Pippi och klappa om henne lite. Sedan ställde jag mig på hennes vänstra sida och sa "backa". Så backade vi i takt några steg. "Och fram!" sa jag sen och hon började traska villigt vid min sida. Så himla bra det kändes i varje millimeter av kroppen! En sån kontrast till förra sommaren när jag fick jaga länge och till sist ta in de andra hästarna för att hon skulle komma. Nu kunde vi göra halter och ryggningar på vägen och hon var helt fri men vek inte av en enda gång. Vad jag älskar den hästen. Varje framgång är värt miljoner för mig.