Snart ska jag pryda mig fin i tajta brallor och ridskor (hur överkroppen får se ut lämnas åt fantasin) och traska upp till min ädla springare. Tillsammans ska vi trängas i ridhuset med flera andra privatryttare samtidigt och ägna mer tid åt att tänka "Håll till höger!! Eller, ska hon rida in på en volt kanske? Kommer hon märka att jag gör en halt nu eller kommer det bli seriekrock av det hela? OJ SHIT JAG SÅG DIG INTE FÖRLÅT!! Kommer vi att överleva den här timmen?" än att faktiskt göra något vettigt. Vardagsspänning när den är som bäst.

Jag har ingen som helst plan för vad jag ska aktivera min kuse med. Det lär väl bli att slänga på dressyrsadeln (japp slänga, riktigt våldsamt ska det vara) och traggla övergångar. Vad lamt och tröttsamt det lät. Låt mig omformulera mig; Idag får det nog bli ett pass i dressyrsadeln med fokus på fina mjuka övergångar. Där satt den. Samma sak men annan inställning, tips från coachen.

Kanske, men bara kanske, att vi vågar oss på en fin matchning idag. Ska man fara runt på 20x40 i förvirrat tillstånd så kan man ju åtminstone se fab ut.