Min jul var grym med egengjord havrepastej och mandelbullar utan kadaver och sånt äckel i sig.
Fick oerhört fina paket i form av sådant jag sörjt över i tron att det varit helt slutsålt (inte horse showbiljetter) och sådant som jag inte tänkt på att jag behöver men blev väldigt glad över att få.
Vill helst inte räkna upp allt eftersom jag inte vill få julen att handla om vem som får vad. Personligen har jag faktiskt aldrig brytt mig om vad andra får och jämfört med mitt utan bara varit glad för att få slita sönder presentpapper, men tydligen så råder någon slags köphets i vår värld där slutsumman och antal tycks vara viktigare än innehållet, eller?
Shit jag skulle inte ha tagit upp det här för jag är jävligt kluven. Jag tycker att den där köphetsen är lika illa som vem som helst och att barn och ungdomar (eller vem fan som helst egentligen) skulle sitta och jämföra med andra vad de fått under granen är rent ut sagt vidrigt. Men är det verkligen så?

Ibland undrar jag om jag lever i något slags alternativt och parallellt universum än resten av befolkningen för när andra talar om mobbing på tävlingsplatser och i stallet, barn som är ledsna för att de inte har märkeskläder och de som blir retade för sin tjocka ponny som inte hoppar högre än 50 cm så undrar jag: Var finns dessa människor och situationer? Visa mig! Jag måste ha det förjävla bra för jag har aldrig upplevt det eller knappt sett det.
Vem bryr sig om vad andra har så länge man själv är nöjd och inte på någon annans bekostnad? Skit i om din tröja är från (shit jag kan inga fancy märken) Lacoste (använder kidsen det idag?) är den snygg så är ju det asfett. Är folk taskiga mot dig i stallet? Vilket jävla kasst stall, byt!

Jag påstår inte att folk gör sig själva till offer för mobbing ska man absolut ta på allvar, det är fruktansvärt. Men jag tycker att det pratas mer om det än hur mycket som faktiskt händer.
Nej, shit. Vad dumt det här blev.
Självklart ska man prata om sånt som är svårt, det är det allra första steget. Vad jag menar är att jag är förvirrad för jag ser inte all den skit som det pratas om och jag tycker att det pratas mer om hur jävligt det är än vad man i så fall kan göra åt det.
Vad har det här ens med julklappar att göra längre?

Äh. Jag är helt enkelt likgiltig över andras materiella lycka och det bör ni andra också vara. Säg "Good for you" och le så blir allt bra.
Over and out.