Sjukgymnasten och ryttaren Karina Möller var på besök i stallet under början av januari och höll då en liten föreläsning i ryttarens sits. Hon menar att man påverkar sin sits i allt man gör i livet. En naturlig och korrekt hållning ger också en naturlig och korrekt sits.
En väldigt bra och inspirerande föreläsning som följdes av att några fick rida lektioner för henne där allt, verkligen allt, fokus låg på ryttarens sits och hållning. Det var väldigt populärt och alla hann inte rida, därför fixades det så att hon kunde komma en andra gång.
07.45 i morse traskade jag och Pippi in i manegen för vår lektion.

Karina frågade efter lite allmänna saker som min ålder, hur länge jag ridit, hur länge vi har haft Pippi och vad våra planer med henne är. Jag förklarade därefter hur jag ser på min ridning. Att jag är ganska långsam i mina rörelser och har ingen vidare motorik.
Balansen är det däremot inga problem med och det höll hon med om. Vi började alltså inte på botten vilket kändes lite upplyftande.

En grej som Karina tycks gilla är att låta eleven stå upp i stigbyglarna i trav. Jättelänge.
Det finns såklart en tanke bakom det hela och den är väldigt bra. Man måste helt enkelt hitta balansen för att kunna stå där. Blicken måste lyftas, det går inte att stirra hästen i nacken och man måste verkligen använda sina magmuskler.
Bålstabilitet är ju ett välkänt uttryck inom ridningen men jag har aldrig riktigt lyckats använda den. Jag har aldrig haft träningsvärk i magen dagen efter ett hårt pass, däremot i överarmarna. helt åt helsike fel med andra ord. Nu blev det på något vis så otroligt enkelt att hitta dit och då släppte allt annat. När det var magen som fick göra jobbet och stå för styrkan kunde benen och armarna kopplas bort och vara mjuka och följsamma. Det var så otroligt enkelt helt plötsligt.

Verkligen en "Aha-upplevelse" som jag hoppas sitter i ett tag!