Idag drog jag och Pippi med Martin och Nisse ut i skogen.
Min tanke var egentligen att det skulle passa med en hel del galopp. Inte för att det behöver gå så fort men galopp ändå.
Dessvärre funkade det inte riktigt då vi red ikapp två andra hästar. Vi red om varandra några gånger innan vi bestämde oss för att ge dem försprång så att man skulle kunna trava och galoppera utan att störa varandra. Det gjorde att vi skrittade på den bästa galoppsträckan av alla..

Pippi beter sig lite skumt i skogen, eller hon har gjort det de senaste två gångerna. Hon trippar i sidled, sneglar och lyssnar ständigt bakåt och uppför sig i allmänhet som att någon är precis bakom oss och skräms. Haha vad kusligt det lät!  Nej, men jag undrar vad det kan bero på.

Helst av allt skulle jag rida ut själv. Då kan jag koncentrera mig mycket bättre och det blir mer ridning av det. Gjorde ju så under hela sommaren av den enkla anledningen att jag inte hade något sällskap.
Men det finns flera skäl till varför sällskap är att föredra. Dels det tydliga faktumet att om en olycka skulle inträffa så har jag någon med som kan hjälpa mig. Telefon! ropar många då, men hur mycket hjälper den om du slog i huvudet så att du tuppade av?
Sen vill ju Pippi inte alltid gå ut i skogen. Några (förhållandevis få) gånger har hon bestämt sig för att vända och jag har blivit tvungen att hoppa av och leda henne. En gång slutade det med att vi vände, men det var i somras. Inge bra alltså. Då är det aldrig fel med lite draghjälp.

På något vis ska jag se till att komma ut på en ordentlig ridtur i skogen någon gång innan sommaren. Det måste ju gå!