En slags utmaning..
Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva om ridningen.. Det gick från absoluta botten till att kanske se en ljusglimt i tunneln över en helg.
På hoppträningen igår gick det skit.
Själva hoppningen går bra, den är det inga konstigheter med, men arbetet runt om fungerade inte alls. Det fanns ingen ärlig bjudning över huvud taget och Pippi slog efter skänkeln och spöt.
Jag blev fjantig och skraj och vågade inte lägga an spöt igen när hon sparkade bakut trots att det är precis det jag ska göra. Annars kan hon ju enkelt komma undan genom att bara slå så fort hon inte längre vill.
Till slut kom vi igenom det och när man väl tagit sig över konflikten är hon duktig och samarbetsvillig och hon vill framåt på riktigt. Men överlag kändes allt bara sämst.
Visst kommer vi ta oss över det här någon gång men just igår verkade det långt borta och jag kände mig som en skitkass mes. Dessutom hatar jag att behöva använda spöt som bestraffning, jag gillar inte att slåss.
Själva hoppningen går bra, den är det inga konstigheter med, men arbetet runt om fungerade inte alls. Det fanns ingen ärlig bjudning över huvud taget och Pippi slog efter skänkeln och spöt.
Jag blev fjantig och skraj och vågade inte lägga an spöt igen när hon sparkade bakut trots att det är precis det jag ska göra. Annars kan hon ju enkelt komma undan genom att bara slå så fort hon inte längre vill.
Till slut kom vi igenom det och när man väl tagit sig över konflikten är hon duktig och samarbetsvillig och hon vill framåt på riktigt. Men överlag kändes allt bara sämst.
Visst kommer vi ta oss över det här någon gång men just igår verkade det långt borta och jag kände mig som en skitkass mes. Dessutom hatar jag att behöva använda spöt som bestraffning, jag gillar inte att slåss.
Dressyrträningen idag gick betydligt bättre.
Innan Viktoria (min tränare) kom skrittade vi fram och Pippi stannade då till ibland och tjurade. När jag la på spöt kickade hon efter det men när jag la på det en andra gång så gick hon faktiskt fram. Kampen från hoppningen gav nog lite resultat ändå.
När Viktoria kom förklarade jag situationen och hon hämtade ett stigläder och satte det löst runt Pippis hals. Skulle hon börja kicka skulle jag ta tag i det för att inte oroa mig för att ramla av och för att inte dra Pippi i munnen.
Det blev lite tjurande då och då under hela passet men med Viktorias hjälp kom vi över det hela ganska bra utan några dramatiska fighter. Jag kunde åtgärda redan innan hon faktiskt stannade och slapp då använda spöt helt.
Vi gick på en hel del i övertempo bara för att verkligen klargöra att framåt är det vi ska, oavsett vad. När hon bjöd och jag fick en kontakt med henne i handen så kunde jag börja lirka för att få en mjuk och bärande form. Men utan bjudning - ingen form.
Med andra ord lyckades vi väl få till det hela någorlunda och jag känner mig tryggare i hur vi ska lösa problemen i framtiden.
Innan Viktoria (min tränare) kom skrittade vi fram och Pippi stannade då till ibland och tjurade. När jag la på spöt kickade hon efter det men när jag la på det en andra gång så gick hon faktiskt fram. Kampen från hoppningen gav nog lite resultat ändå.
När Viktoria kom förklarade jag situationen och hon hämtade ett stigläder och satte det löst runt Pippis hals. Skulle hon börja kicka skulle jag ta tag i det för att inte oroa mig för att ramla av och för att inte dra Pippi i munnen.
Det blev lite tjurande då och då under hela passet men med Viktorias hjälp kom vi över det hela ganska bra utan några dramatiska fighter. Jag kunde åtgärda redan innan hon faktiskt stannade och slapp då använda spöt helt.
Vi gick på en hel del i övertempo bara för att verkligen klargöra att framåt är det vi ska, oavsett vad. När hon bjöd och jag fick en kontakt med henne i handen så kunde jag börja lirka för att få en mjuk och bärande form. Men utan bjudning - ingen form.
Med andra ord lyckades vi väl få till det hela någorlunda och jag känner mig tryggare i hur vi ska lösa problemen i framtiden.
Det som känns lite mysko med Pippi är att hon är så himla glad och positiv till arbete när vi väl fått igång det hela ("hjulen måste börja rulla" som Viktoria sa), vilket gör att man undrar varför hon ska protestera så väldigt i början. Det känns som att hon får för sig att jag utmanar henne till slagsmål om jag säger åt henne att gå fram för skänkeln.
"Come at me!"
Märkliga Pippilur.. Jag undrar om jag någonsin kommer att förstå mig på henne om vi så lever i hundra år ihop.
"Come at me!"
Märkliga Pippilur.. Jag undrar om jag någonsin kommer att förstå mig på henne om vi så lever i hundra år ihop.
Hundra år av utmaning, men det kan jag leva med om det är med Pippi.
