Snart ska jag till stallet för veckans första riktiga ridpass!

Pippi bjöd mig på en rejäl omgång igår och jag var alldeles svag i kroppen efteråt.
Eftersom jag inte orkade hålla på med stigläderna som inte satt fast på sadeln blev det barbacka. Om det var ett klokt beslut vet jag inte riktigt..

Pippi har, som jag tidigare sagt, ett jäkla humör!
Jag tror faktiskt inte att det är jag som rider henne helt fel och att hennes protester är självklara. Jag tror heller inte att hon har ont någonstans eftersom hon undersöks regelbundet av en kiropraktor som säger att hon ser fin ut i kroppen. Men hon blir så fruktansvärt arg ibland.
Ibland hör man att en tränare säger "ja nu blir hästen lite sur där men du får visa att det är det här som gäller". Oftast brukar hästen kanske då streta emot lite när det blir jobbigt och kastar med huvudet. Pippi fullkomligt exploderar om jag ber henne en andra gång om något hon inte vill göra. Det kan vara att skritta i en viss riktning på lång tygel inne i ridhuset. Öronen ligger platt bak och bakdelen är plötsligt högt uppe i luften.
När man då är sjuk och rider barbacka är man inte så jäkla kaxig alltid..

Slutresultatet igår blev dock helt okej.
Efter många om och men fick vi till slut fin galopp i båda varven, vägen dit var onödigt lång och bråkig. Jag vill såklart inte bråka med henne. Hon är och förblir min favorit och jag vill att vi ska ha kul ihop. Därför tar det emot att vara hård när det kanske faktiskt behövs och jag försöker oftast lugnt övertala henne om att saker och ting är kul. Men ibland tror jag att lösningen faktiskt är att vara hård och bestämd för ett ögonblick för att då slippa ett utdraget tjafs. För när man väl övertalat Pippi om att "nej, det är faktiskt jag som bestämmer och nu ska vi göra det här på det här viset" så är hon riktigt arbetsvillig och glad.
Hon försöker med alla knep att komma undan till en början men så fort man visar tydligt hur det ska vara så accepterar hon det. Då måste jag såklart vara snabb med beröm så att hon ska förstå att en upplevelse där hon lyder och gör sitt bästa är mycket trevligare än en där hon försöker komma undan. Jag måste helt enkelt vara mer bestämd och konkret för att komma förbi barriären som vi båda bygger upp.

Med detta menar jag inte att jag tänker spöa skiten ur Pippi i någon minut och sedan tro att hon älskar att lyda, utan helt enkelt att när hon gör motstånd måste jag vara snabb med att tydligt korrigera och sedan belöna rätt svar.