NH - Natural Horsemanship, eller Naturlig Hästhantering - är ju ett välanvänt uttryck i dagens debatter, diskussioner och vardagsprat. Både som lov- och skällsord. Antingen är man den vänligaste mest empatiske människan som andats om man håller på med sådana fina och naturliga sätt att hantera hästen på, eller också är man någon slags hippie som bara lullar omkring för att man egentligen inte är tillräckligt skicklig för att komma upp i någon svårklassridning.

Listan över kommentarer, pikar, debattinlägg och långa noveller om fin - bettlös - vänskap är oändliga.
Börjar det nästan inte likna travardiskussionerna som fanns i "Spilta-Spalten" i MinHäst-tidningarna förr?
"Travare är fula hästar som inte duger till något alls" / Hopptjejen som satsar
"Travare är faktiskt inte alls fula. De är dem bästa hästarna av alla" /Skogs-Fia
"Men hallå kan inte alla bara sluta klaga på att travare är dåliga!? Alla tycker olika, fatta!!!" /Super-Snälla-Silver-Sara
"Sluta klaga på att folk klagar.. De har ju för f*n slutat att göra det för länge sedan!" /Mogna tjejen som bossar
"Det är taskigt att klaga på andra )':" /Lillan

Detta börjar uppenbarligen urarta men trots det mjölkas ämnet ur till den sista droppen av parter från båda sidorna och däremellan.
Att ifrågasätta hästhantering tycks vara väldigt integritetskränkande för många. Ett känsligt, intimt ämne. Plötsligt kommer någon vi inte känner och motsätter sig de metoder vi lärt oss av människor som vi ser upp till. Dyrkade förebilder smutskastas i mångas förfärade ögon och de slår då tillbaka med full kraft och får ett lika aggressivt gensvar. Kriget är igång.
Kanske har också jag påverkats trots att jag bara vill kalla det "jag är trött på skiten, kan ni inte ta och tagga ner?" /Seriösa-halvhippien.

Problemet i det hela är att målet nu tycks vara att motbevisa den andra sidan och gärna få den att framstå som korkad och värdelös. De som är de mest extrema och offensiva är också de mest oerfarna. På bägge sidorna utan undantag.
Här väljer jag att klämma in lite åldersdiskriminering; När 11-åriga Jossan ser en bild på en ponny som slänger upp huvudet högt och - kanske just för ögonblicket - ser rädd ut, precis som hennes brukar göra på vissa bilder från hopptävlingar och läser under att detta är djurplågeri är det klart som fan att hon blir arg och ledsen.
I Jossans värld kan ingen rida hennes ponny så bra som hon kan och ingen älskar honom som hon gör. Det är såklart helt okej av Jossan. Hon älskar nog visst sin ponny och har nog inte tillräckligt med erfarenhet för att kunna hantera sånt här på ett vettigt vis. Hon har naturligtvis en blogg där hon genast kan kasta ur sig de värsta hemskheterna hon kan komma på om de där vidriga "NH-människorna". Hon hatar dem.

Jossans gråt-arga inlägg ser sedan 13-åriga Tove som brukar rida barbacka på grannens Nordsvensk i skogen i bara grimman.
Tove älskar också hon sin häst och vet att när han ser ut sådär, då är han verkligen rädd. Även om det är sällan. Fy vilken bortskämd liten snorunge som ränner runt hejvilt på sin stackars ponny som föräldrarna säkert köpte för fler hundra tusen tänker hon. Man ser ju tydligt att just den här ponnyn lider. Bett gör faktiskt skitont. Det vet Tove för en gång tog hon ett i munnen själv bara för att känna.
Tove har med andra ord stenkoll.

Men sedan ska naturligtvis moralfröken dyka in och skriva ett inlägg om att det faktiskt finns individer även bland hästar och att vissa fungerar helt enkelt på bett men andra inte. Det finns varianter av allt.
Hon har helt rätt men vad hjälper det?
De som läser hennes, förmodligen något etablerade, blogg håller oftast med henne. Läsarna är där för att de är någorlunda likasinnade. Därför håller dessa personer förmodligen med redan innan de börjat läsa. NH-debatten rubbas knappt och de oerfarna utan någon som helst självdistans fortsätter som innan.

Till slut dog ju ändå travdiskussionen i Spilta-Spalten ut, eller också var det bara jag som slutade prenumerera. På något vis ska vi väl ändå komma över den här pinsamma svackan antar jag.
Hästar är absolut individer som fungerar olika. Precis som människor kan de vara envisa, korkade och irriterande. Fördelen med dem är att vi oftast kan slippa beteendet när vi lämnat stallet. Människan tar det till en ny, nästintill outhärdlig, nivå på det häringa internätet.