Träning från marken
I början när vi red Pippi longerades hon först och/eller leddes runt i skritt. Då gjorde jag alltid halter (och andra övergångar vid longering) för att kolla så att kommunikationen stämde. Hon var superduktig från dag ett och stannade utan att man behövde ta något i tygeln.
Detta är något jag sedan har tagit med mig varje gång jag leder henne. Man kan ju inte tro att det kommer fungera för evigt bara för att det gjorde det första gången.
Detta är något jag sedan har tagit med mig varje gång jag leder henne. Man kan ju inte tro att det kommer fungera för evigt bara för att det gjorde det första gången.
En dag förra veckan när jag inte kände mig helt hundra i kroppen tränade jag Pippi från marken litegrann. Det var oerhört simpelt och bara en början på något jag hoppas att vi kan utveckla.
Vi började med skritt och halter. hon hade träns och jag ledde henne i ett grimskaft som var anslutet till bettet med ett delta. Efter ett par varv tog jag bort grimskaftet och hon var alltså lös. Vi fortsatte med halter, igångsättningar och gick lite olika vägar i ridhuset. Efter en stund tog vi det i trav också. Höll på att dö av en hjärtattack efter några vändor i det nyharvade underlaget!
Vid en planerad avsaktning bestämde Pippi sig för att istället öka tempot. Hon drog iväg med ett bocksprång och galopperade sedan runt runt med inslag av härliga glädje skutt.
Självklart var det helt okej. Jag anade att hon skulle göra något sånt till slut och eftersom jag ändå inte hade någon chans att fånga henne direkt så fanns det såklart ingen anledning till att skälla på henne. Det hade bara skrämt henne bort från mig. Istället fick hon springa av sig och när hon lugnt kom tillbaka till mig fick hon godisbelöning.
Efter detta lilla energiutbrott fortsatte vi som innan och det gick alldeles prima.
Vi började med skritt och halter. hon hade träns och jag ledde henne i ett grimskaft som var anslutet till bettet med ett delta. Efter ett par varv tog jag bort grimskaftet och hon var alltså lös. Vi fortsatte med halter, igångsättningar och gick lite olika vägar i ridhuset. Efter en stund tog vi det i trav också. Höll på att dö av en hjärtattack efter några vändor i det nyharvade underlaget!
Vid en planerad avsaktning bestämde Pippi sig för att istället öka tempot. Hon drog iväg med ett bocksprång och galopperade sedan runt runt med inslag av härliga glädje skutt.
Självklart var det helt okej. Jag anade att hon skulle göra något sånt till slut och eftersom jag ändå inte hade någon chans att fånga henne direkt så fanns det såklart ingen anledning till att skälla på henne. Det hade bara skrämt henne bort från mig. Istället fick hon springa av sig och när hon lugnt kom tillbaka till mig fick hon godisbelöning.
Efter detta lilla energiutbrott fortsatte vi som innan och det gick alldeles prima.
Jag ska försöka hitta lite bra kommunikationsövningar att fortsätta det med. Vissa vill nog kalla det här för NH. Visst, naturlig hästhantering antar jag att det är, men varför ska det behöva vara så speciellt?
Bra kommunikation med hästen är något som krävs inom alla discipliner och att inte alltid belasta hästens rygg borde nog alla fundera på tycker jag.
Bra kommunikation med hästen är något som krävs inom alla discipliner och att inte alltid belasta hästens rygg borde nog alla fundera på tycker jag.
Miljöträning kan vara väldigt bra att göra från marken. Mindre risk att man (jag) oavsiktligt rycker hästen i munnen om den far iväg och man kan gå före och visa att det är lugnt.
Nathali