Förra fredagen, alltså för över en vecka sedan, såg vi inte Majsan (morfars katt) på kvällen. Lite märkligt men såna är ju katter.
Det gick några dagar och hon syntes fortfarande inte till, spekulationer om rävar satte igång. När hon varit borta i en vecka så var det väl mer eller mindre accepterat i huset att Majsans tid på jorden var förbi och det var inte roligt alls.
Men så i måndags kom där en stålgrå mager katt haltandes på morgonen och fick dricka så många fat med mjölk som hon bara orkade. Just nu håller hon på att tackla ner mig från fåtöljen vid datorn, men har man en gång varit förlorad så har man rätt att bete sig lite hur som helst.

Vi misstänker att boven i dramat är en svartvit katt som kommit hit och är riktigt otrevlig och våldsam mot gamla Majsan. Lämpligt nog stötte jag och Kringlan på denne ligist när vi var ute på kvällspromenad och vi gick till attack. En sådan modig (korkad) kanin hade han aldrig sett förut och han flydde fältet (bokstavligen talat)
Majsan tyckte inte att blixt var en god idé