Vet ni vad som är nästan lika farligt som skräckinjagande shetlandsföl i högt gräs? Kor som kommer galopperande mot en i klunga, alltså som en formation. De siktar på strupen, jag lovar! Inte undra på att Pippi blev utom sig av rädsla när de vita bjässarna aggressivt närmade sig. Duktigt av mamma att hålla sig kvar tills hon frivilligt hoppade av för att gå före vår stackars pålle och förbi faran.
FB - världens snällaste - tyckte också att korna var hemskt obehagliga men tog ansvar för livet som satt uppfluget på hans rygg. Jag har sagt det förut men jag säger det igen, när man sitter på honom känns det som att inget ont i världen kan hända.
Efter detta trauma fick vi oss ett gott skratt när mamma skulle ta sig upp igen. Till hennes försvar så var förhållandena knappast till hennes fördel. Resten av turen gick smärtfritt och vi hade det riktigt trevligt.