.. så blir det räcergalopp trots en sko för lite.
När jag hade gjort i ordning henne för ridning igår kväll och bara skulle kratsa hovarna också, så visade det sig att hon saknade en sko på höger fram. Jag svor i mina tankar (lögn, jag svor högt) och funderade på vad jag skulle göra. Äsch, går hon sönder får jag väl köpa en ny häst tänkte jag och tvingade ut det arma djuret från stallet och satt helt okänsligt upp i sadeln.
Vi skrittade ett varv på vår runda och hon markerade inte det minsta trots att det var på grusväg. Vi prövade att trava lite på gräset och när hon inte visade någon ojämnhet där heller så bestämde jag att vi skulle rida ut i skogen som planerat ändå.
Planen var att galoppera i uppförsbackar och träna styrka, men på grund av omständigheterna var jag beredd på att acceptera skritt och därmed galen mjölksyra i mina egna ben eftersom det då tar mycket längre tid innan man är uppe för backen och kan sätta sig igen. Men Pippi var inte intresserad av skritt. När jag lät henne bestämma tempot gick det från noll till hundra och vi susade upp för backarna.
Den skolösa hovet klarade sig fint och tankar på att hon kanske skulle kunna gå helt barfota leker innanför pannbenet på mig. Men jag kan ju knappast rycka av resten av skorna själv och i första hand kanske skon ska slås på igen. Så jag har smsat en hovslagare som jag också ska ringa upp imorgon bitti för att försöka få en tid i veckan.
Jag och Anna ska rida ut på fredag och även om det gick bra idag och säkert kan göra det imorgon också om jag rider på gräs så är väl knappast tre skor särskilt bra i längden för den stackars fjärde hoven.