Ingen hälta kunde vi se på fröken pokémon idag när jag longerade henne. Härligt!
Det riktigt lyste i blicken på henne när vi gick ut i paddocken. "Ja äntligen får jag göra något kul!". Hon tycker verkligen om att bli longerad och tränad från marken och nu när hon gått och skrotat i nästan en vecka så bara spratt det i kroppen av glädje över att få hitta på något. Den glädjen smittar likt gäspningar ska ni veta.
Hon var helt otroligt lyhörd och det räckte nästan med att jag viskade "galopp" å fick jag ett pip och fattning på sekunden som gensvar. Även stillsammare saker som halt och rygga gjorde hon duktigt och noggrant.
I paddocken stod det några låga hinder som vi passade på att hoppa. Pippi taggade till lite gran och tvingade ut mig på den höga delen av kryssen. Jag är sjukt impad över att jag klarade det med alla ben intakta. Särskilt med tanke på gårdagens workout. Herremig alltså det var årets träningspass igår när jag sprang över hagarna med kameran. Hukande och knäböjande blev som utfall och squats. Kunde knappt gå ner för trappan i morse.
Så det där skuttandet över hinderna ger mig väl mer träningsverk och för stunden fick jag en snygg klarröd färg i hela nyllet. Vad gör man inte för sin lilla pålle.