Till dödens port och tillbaka - En igelkotts dramatiska drunkning
Jag satt i godan ro på min badvaktsstol och såg sådär svintuff ut i mina solbrillor och ännu torra jobbarbrallor som bara jag kan se ut. Vad jag inte visste var att inom någon minut skulle både brallorna, mina skor och min regnjacka bli fullkomligt dyblöta under livshotande omständigheter.
Den lille gråbrune taggiga krabaten traskade runt på nöjesparken, även han i godan ro och ännu ganska torr. "Kanske att jag skulle tvätta tassarna en aning?" frågade han nog sig själv och styrde med vaggande steg mot trappan ner mot poolen. Men ack och ve, i hans plan att bara gå ner för första trappsteget fanns det inte på kartan att trappan kunde vara hal. Han halkade till och så sa det plums! Av ren viljestyrka lyckades han tappert hålla sig över ytan några sekunder men sjönk snart till botten som en sten, helt med anatomin emot sig.
En familj såg det fruktansvärda hända och tillkallade närmsta person med hjältelikt utseende, med andra ord mig.
Jag förstod genast allvaret i situationen och hoppade i det bitande kalla vattnet efter det stackars offret på bottnen. Med min regnjacka fick jag tag på den arma igelkotten och la honom på land. Nu fick inte en sekund gå förlorad, den livlösa kotten fick inte vandra vidare till andra sidan!
Hjärt- lungräddningen påbörjades omedlebart; 30 2, mitt på. I takt till Här kommer Pippi Långstrump tryckte jag mitt på den lilla bröstkorgen och efter 30 tryck öppnade jag gapet på igelkotten och blåste kraftigt två gånger från avstånd (herremig jag är väl inte äcklig eller) innan jag fortsatte med hjärtmassagen. Igelkotten fick även några kraftiga gung fram och tillbaka och vatten bubblade ut från lungorna genom näsborrarna.
Plötsligt hostade han till och den lilla nosen sniffade i luften. Kotten var räddad och därmed dagen för den lilla flickan i familjen som upptäckte hans nöd.
Som tack för mitt stordåd fick jag ett baconchips under betydelsefull tystnad av denna lilla flicka och jag tog hedrad emot det samtidigt som jag intalade mig själv att det bara är artificiell arom och inga griskadaver i chipset.
Jag förstod genast allvaret i situationen och hoppade i det bitande kalla vattnet efter det stackars offret på bottnen. Med min regnjacka fick jag tag på den arma igelkotten och la honom på land. Nu fick inte en sekund gå förlorad, den livlösa kotten fick inte vandra vidare till andra sidan!
Hjärt- lungräddningen påbörjades omedlebart; 30 2, mitt på. I takt till Här kommer Pippi Långstrump tryckte jag mitt på den lilla bröstkorgen och efter 30 tryck öppnade jag gapet på igelkotten och blåste kraftigt två gånger från avstånd (herremig jag är väl inte äcklig eller) innan jag fortsatte med hjärtmassagen. Igelkotten fick även några kraftiga gung fram och tillbaka och vatten bubblade ut från lungorna genom näsborrarna.
Plötsligt hostade han till och den lilla nosen sniffade i luften. Kotten var räddad och därmed dagen för den lilla flickan i familjen som upptäckte hans nöd.
Som tack för mitt stordåd fick jag ett baconchips under betydelsefull tystnad av denna lilla flicka och jag tog hedrad emot det samtidigt som jag intalade mig själv att det bara är artificiell arom och inga griskadaver i chipset.
Haha detta är faktiskt helt sant. Typ.
