Oj vilken positiv rubrik va!
Nej, men nu är det såhär; så fort vi börjar ta oss över ett problem med Pippi så lurar ett annat runt hörnet. Vi går igenom hela registret tror jag. Det som sker nu är inte så dramatiskt, så det finns egentligen ingen anledning att göra en grej av det hela.

De senaste ridpassen har hon varit så kallad springig vilket hon inte har varit tidigare så det känns väldigt ovant. Igår visade det sig tydligt när jag skulle sitta ned i traven. Det är något som jag måste öva på eftersom jag ridit lätt nästan hela tiden sedan igångsättningen och jag tappar nästan balansen när jag sitter ned.
Pippi har dock lärt sig att koppla hop det med galoppfattningar och blev superstressad när hon då inte fick galoppera. Förtvivlat började hon bara trava snabbare och körde upp huvudet som en giraff.

Ljuset i det här är ändå att hon lite desperat frågar "Men vad är det du vill egentligen?!" istället för att bara bli arg och inte vilja gå framåt. Då kan jag försöka svara på det och vi kan hitta en lösning.
Jag valde att bara sitta ned korta sträckor och sedan rida lätt när hon blev orolig för att lugna ner henne. Mycket övergångar till skritt och ibland direkt till halt för att visa att det kan fortfarande ske förändringar från traven men det behöver nödvändigtvis inte vara galopp.
Till slut var hon riktigt tillfreds och var stabil i takten och tempot oavsett om jag satt eller red lätt.
Hur härlig är inte känslan när man lyckas lösa ett problem sådär?

Är ni vana vid springiga hästar och vad gör ni då för att förbättra situationen?
Hästar kan ju fly iväg av många olika anledningar. De kanske är nervösa och överkänsliga, missförstår hjälperna (som i Pippis fall) eller springer för att smita från samlingen, vilket Joppe kunde göra ibland.