Hopptäning
Idag var jag och Pippi på hoppträning hos Sandra.
På vägen dit kände jag mig illamående och även i början av träningen. Vet inte om det satt i huvudet eller om det var på riktigt, lite både och kanske. Förra träningen gick det ju verkligen skitdåligt och efter det blev det flera veckors uppehåll.
På vägen dit kände jag mig illamående och även i början av träningen. Vet inte om det satt i huvudet eller om det var på riktigt, lite både och kanske. Förra träningen gick det ju verkligen skitdåligt och efter det blev det flera veckors uppehåll.
Till att börja med gick hoppningen lite tveksamt och vi fick några stopp och konstiga hopp. Men allt eftersom blev det bättre och sista språnget blev så jäkla bra!
Ibland blev Pippi sur för att jag gjorde fel; för starka förhållningar eller bara klämde med benen istället för snabba skänklar. Då ville hon inte gå fram men vi kom igenom det med.
Riktigt skönt att komma hem med den här känslan i jämförelse med förra gången då jag bara ville gräva ner mig i en grop och aldrig komma upp igen.
Det enda som led den här gången var min armbåge. Smärtan sedan avramlingen förra veckan hade gått över för flera dagar sedan men nu kom det tillbaka. Ont som satan men det gör inget för jag är så glad!
Ibland blev Pippi sur för att jag gjorde fel; för starka förhållningar eller bara klämde med benen istället för snabba skänklar. Då ville hon inte gå fram men vi kom igenom det med.
Riktigt skönt att komma hem med den här känslan i jämförelse med förra gången då jag bara ville gräva ner mig i en grop och aldrig komma upp igen.
Det enda som led den här gången var min armbåge. Smärtan sedan avramlingen förra veckan hade gått över för flera dagar sedan men nu kom det tillbaka. Ont som satan men det gör inget för jag är så glad!
Mamma filmade och jag hade tänkt att lägga upp det här. Klantigt nog laddade jag över fel filmer till datorn och raderade sedan allt på kameran..

Pippi är den jobbigaste hästen jag känner.. Men jag har inte ångrat en sekund att vi köpte henne!