Ofrivillig miljöträning
Igår gick jag och Pippi på promenad i skogen eftersom utslaget inte var borta (men jag tror att det är på väg bort). Det är en fin skog med bra ridväg som vi har, men tyvärr måste vi ta oss genom lägenhetsområde, förbi fotbollsplaner, genom en byggarbetsplats och förbi industriparkeringar.
Visst är det bra med miljöträning och självklart hade jag tagit en annan väg varje gång om det hade gått och därmed aldrig utsatt oss för prövningar. Men det känns ändå lite snopet att bara kunna få en lugn stund i si sådär 200 meter.. Ute i skogen håller de nämligen på och röjer så där finns stora maskiner och annat hemskt som låter. Vi fick helt enkelt vända efter ett tag när planen var att bara skära av den långa rundan och ta ett kortare varv.
Inte jättekul att gå i väldigt brant nedförsbacke med en häst som egentligen inte riktigt vågar vända ryggen till maskinerna som står uppe på backkrönet. Vi kom ungefär två meter fram i taget innan hon snodde runt för att kunna se så att vi inte blev förföljda. Ingen mysig stund det inte.
Visst är det bra med miljöträning och självklart hade jag tagit en annan väg varje gång om det hade gått och därmed aldrig utsatt oss för prövningar. Men det känns ändå lite snopet att bara kunna få en lugn stund i si sådär 200 meter.. Ute i skogen håller de nämligen på och röjer så där finns stora maskiner och annat hemskt som låter. Vi fick helt enkelt vända efter ett tag när planen var att bara skära av den långa rundan och ta ett kortare varv.
Inte jättekul att gå i väldigt brant nedförsbacke med en häst som egentligen inte riktigt vågar vända ryggen till maskinerna som står uppe på backkrönet. Vi kom ungefär två meter fram i taget innan hon snodde runt för att kunna se så att vi inte blev förföljda. Ingen mysig stund det inte.
Däremot hade vi det riktigt trevligt de där 200 meterna. Vi plaskade lite i en bäck och gjorde lite övningar som halter, ryggningar och början till framdelsvändning.
Något som är väldigt skönt är att hon mest blir rädd för "logiska saker". Hon hoppar lätt till men kan fort förstå att det inte är någon fara och pringer inte iväg någonstans. Att vi mötte cyklister i reflexjackor eller travare med skramlande vagnar bekom henne inte det minsta. Är det något hon verkligen blir rädd för så är det förståerligt. Som skogsmaskinerna till exempel. Hon fick aldrig riktigt chansen att se dem så hon hörde bara brötande ljud och visste att jag ville där ifrån. Lite fel av mig kan jag ju tycka såhär i efterhand. Hon borde nog ha fått gå upp en bit till för att få se maskinerna.
Idag ska jag lägga sadel på henne och se om den verkligen ligger an mot utslaget. Kanske att hoppsadeln klarar det eftersom bölden sitter ganska långt ner ändå. I så fall blir det först longering och sedan ridning. Då kan vi hoppträna imorgon (woho!).
Om det inte går blir det bara longering. Kanske lite bus i ridhuset också om ingen annan är där.
Om det inte går blir det bara longering. Kanske lite bus i ridhuset också om ingen annan är där.
Ha en fin fredag!

Den trevliga stunden
Amanda