Igår klämdes det ut massa var från Pippis fula sår och teorin om att hon stuckit sig på en flisa och att den kanske sitter kvar känns allt mer trovärdig.
Jag ska ringa efter distriktsveterinären och kolla om någon kanske borde komma till stallet och ta ut flisan, det kan jag ju inte ge mig på själv. Såret är förmodligen infekterat men det är inte så allvarligt att hon har påverkats i övrigt. Hon har normal aptit, temp och humör.

Jag prövade att lägga på hoppsadeln som lyckligtvis slutade ett par centimeter ovanför svullnaden. Under sadeln hade jag ett dressyrschabrak i ponnystorlek som täckte såret så att sadelgjorden inte låg an direkt mot det.
Först longerade jag henne några varv för att se så att hon inte fick ont. Hade hon fått det så hade hon absolut visat det. Inga konstigheter så jag satt upp och red.
Så himla skönt att inte behöva ställa av henne från ridningen på grund av det här. Små skitsår kan ju verkligen ställa till det om de är på fel ställe.

Eftersom ridningen gick bra blir det hoppträning idag. Jag undrar hur det kommer gå eftersom det har varit en slapp vecka för Pippi. Förhoppningsvis kan jag visa henne vad det är vi ska göra tidigt under träningen.
Hoppa verkar hon tycka är kul men hon vill bestämma så mycket själv däremellan och då blir det tråkiga konflikter. Hon får gärna försöka avgöra vilket tempo som passar för olika hinder och avstånd. Vi är ju där för att både hon och jag ska lära oss och på den låga höjden vi har nu är det ingen fara om det blir fel. Jag litar på att hon inte är helt urbota korkad och kan fixa situationer på egen hand. Men det funkar inte om jag inte får vara med och påverka alls. Hon är inte så pass duktig än att hon kan få visa mig precis hur vi ska göra. På samma sätt som jag inte är tillräckligt kunnig för att sitta och hålla igen eller driva fram i alla lägen. Istället får jag koncentrera mig på att vara följsam och låta henne hitta lösningar ibland.