Igår fick hästarna äntligen gå ut på gräset! "Äntligen" var dock inte det ord som dök upp i mitt huvud när jag kom på att jag hade insläppet och såg framför mig hur jag skulle behöva jaga en viss liten pokémon i hagen..
Men tro det eller ej, alla hästapållarna tycktes vara hur mätta som helst för de hade inget emot att komma in en stund. De bara stod och tittade på allt gräs och såg trötta ut. Pippi gnäggade till och med när jag kom ner för att ta henne, trots att det fortfarande var tre andra hästar ute. Men jag vet faktiskt inte om gnägget var åt mig eller vad hon menade med det.
Det var mammas tur att rida men Pippi hade nog helst sluppit. Hon var trött och gasig av allt gräs så det gick trögt för dem i början. Men till sist lossnade det och hon tuffade glatt på i stadig form.

Hon var lite likadan igår. Först jättesur och bitter. Kunde inte koncentrera sig eftersom det var viktigare att visa sitt hat mot de andra hästarna i ridhuset. Jag vet inte vilken sida hon hade vaknat på men det var helt klart inte den rätta.
Tog de 20 första minuterna i skritt efter några misslyckade försök till en normal trav. Böja, ställa och rakrikta. Halter och igångsättningar. Det funkade prima! Kanske var det för att jag sänkte ambitionerna till en väldigt basic nivå och hon då fick utrymme för att slappna av. Ingenting alls som jag gjorde kunde då vara obehagligt för henne och då fanns det kanske ingen anledning att vara sur. Ibland råkar jag klämma åt med knäna, ta ett tag i manen eller ett för hårt tygeltag, då blir hon fruktansvärt upprörd och går sedan och väntar på att mer förskräckligheter ska inträffa. Men nu hände inget jobbigt alls och hon var då villig att lyssna.
Sen var det dags för traven och där fortsatte vi med väldigt simpla krav, det samma i galoppen. På slutet var hon riktigt fin och samarbetsvillig så då passade jag på att försöka samla upp henne ytterligare. Det gick finemang det med så det där kändes ju helt klart som en lyckad strategi.