Saker som hänt och sånt som kommer
Jag har haft fullt upp med att ta körkort och jobba så bloggen fick inte vara med i min vardag en stund. Det var faktiskt ganska skönt på ett vis men samtidigt tycker jag ju att det är lite småskoj att skriva här, vad ska jag annars göra med min makalösa talang?
Idag skulle vi ha åkte till Kongahälla för en programridning, men Pippi var med om ett smärre trauma härom morgonen.
Vid morgonfodringen hittade de henne liggande på rygg, med en hov fast i hönätet. Huvudet låg upp mot boxdörren så hon satt på så vis fast även framtill och kunde inte ens vända sig så hon låg någorlunda bekvämt. Modigt hoppade stallägren över hennes hals och huvud och skar loss nätet från bakhoven så att hon kunde resa sig. Ingen vet hur länge hon låg så innan det upptäcktes.
Resultatet av detta är ett svullet framknä, lite ömma bakben och ett sår i ansiktet som man absolut inte får känna på för Pippi. Hon hamnade även i något slags chocktillstånd under resten av dagen och var liksom alldeles ledsen. Usch vad ont det gjorde att se henne sådan.
Pippi är alltid väldigt mycket av sina känslor; jätteglad, jättearg, jättepigg eller jättetrött. Men det här var första gången jag såg henne jätteledsen. En sån självsäker individ som ser sig själv som vackrast, störst och bäst. Nej fy fasen vad jobbigt det var att se henne sån.
Igår mådde hon bättre. Framknäet är fortfarande svullet, det är vatten i det, men hon är inte varm nedanför och står jämnt på alla ben. Hon rörde sig precis som vanligt men var ändå nedstämd i stallet. Men så ryktade jag och trädde på tränset och så gick vi ut på gräsbanan tillsammans för att gå en stund. Det hela slutade i härlig lek.
Vi sprang och skrattade (antar att det mest var jag som skrattade) och alla jobbiga känslor var som bortblåsta. Pippi började galoppera ibland och då fick jag kuta på som sjutton. Men med den lyckan som bränsle blev jag varken andfådd eller fick ont i fötter och knän. Det är nog första gången på väldigt länge som jag har kunnat springa så (har kondis som en fet gubbe och leder som en 90-åring).
På senaste tiden har hon varit lite nonchalant mot mina kommandon från maken, som halt och rygga, men igår kväll var hon superduktig och vi hade så kul. Fina älskade Pippiluren.
Vid morgonfodringen hittade de henne liggande på rygg, med en hov fast i hönätet. Huvudet låg upp mot boxdörren så hon satt på så vis fast även framtill och kunde inte ens vända sig så hon låg någorlunda bekvämt. Modigt hoppade stallägren över hennes hals och huvud och skar loss nätet från bakhoven så att hon kunde resa sig. Ingen vet hur länge hon låg så innan det upptäcktes.
Resultatet av detta är ett svullet framknä, lite ömma bakben och ett sår i ansiktet som man absolut inte får känna på för Pippi. Hon hamnade även i något slags chocktillstånd under resten av dagen och var liksom alldeles ledsen. Usch vad ont det gjorde att se henne sådan.
Pippi är alltid väldigt mycket av sina känslor; jätteglad, jättearg, jättepigg eller jättetrött. Men det här var första gången jag såg henne jätteledsen. En sån självsäker individ som ser sig själv som vackrast, störst och bäst. Nej fy fasen vad jobbigt det var att se henne sån.
Igår mådde hon bättre. Framknäet är fortfarande svullet, det är vatten i det, men hon är inte varm nedanför och står jämnt på alla ben. Hon rörde sig precis som vanligt men var ändå nedstämd i stallet. Men så ryktade jag och trädde på tränset och så gick vi ut på gräsbanan tillsammans för att gå en stund. Det hela slutade i härlig lek.
Vi sprang och skrattade (antar att det mest var jag som skrattade) och alla jobbiga känslor var som bortblåsta. Pippi började galoppera ibland och då fick jag kuta på som sjutton. Men med den lyckan som bränsle blev jag varken andfådd eller fick ont i fötter och knän. Det är nog första gången på väldigt länge som jag har kunnat springa så (har kondis som en fet gubbe och leder som en 90-åring).
På senaste tiden har hon varit lite nonchalant mot mina kommandon från maken, som halt och rygga, men igår kväll var hon superduktig och vi hade så kul. Fina älskade Pippiluren.
Idag ska mamma jobba med henne på långtygel. Vill helst inte rida om hon skulle vara öm i kroppen men eftersom hon rör sig helt normalt är det nog lika bra att hon får arbeta lite i den mån hon orkar.
Själv kör jag (!) till Hööks idag med Jullebulle för att köpa regntäcke med mera. Det finns ju en risk att det blir en hel del "med mera"..
Själv kör jag (!) till Hööks idag med Jullebulle för att köpa regntäcke med mera. Det finns ju en risk att det blir en hel del "med mera"..
Imorgon ska det förberedas inför vår fälttävlan i stallet på söndag där jag ska vara fotograf, ser fram emot det sjukt mycket!
