I onsdags hade jag ochh Pippi vår roligaste hoppträning hittills!
Det var studs, första gången för vår del, och en väldigt enkel linje med lite extra under hindrena att titta på. En väldigt pedagogisk träning med ledsagarhästen Lennart och bommar som infångare för att rama in.
Pippi var något förolämpad av att inte få springa först men särskilt i studsen tror jag att det var riktigt bra att ha någon framför som visade att vi skulle rakt igenom hela vägen. Många hästar kan ju tycka att det är hemskt mycket hinder att hålla reda på och förstår inte alls vad de ska göra.

Jag älskar att titta på filmerna från träningen. Hon ser så himla glad ut och det kändes också att hon var det. Nu suger hon till mot hinderna men utan att dra.
Min sits behöver jag fortfarande jobba med men jag tycker att det ser mycket bättre ut än vad det gjort innan. Skönt eftersom det kändes bättre, hade det då fortfarande sett helkasst ut hade det varit rätt nedslående. Men det verkar alltså som att jag inte är ett hopplöst fall ändå! ;)