Jag och mamma har varit lite rädda att få en repris på förra årets höst med ilska och utmattning från Pippis sida. Ingenting var roligt och till slut fick vi ställa av henne för att det inte gick längre. Hon ville absolut inte gå framåt i någon gångart alls och varken skogen eller hinder hjälpte.

Det var för ganska exakt ett år sedan och allt kändes hopplöst och trist. Metoden var att "säga till på skarpen och visa vem som bestämmer". Något som jag absolut tycker att man kan använda sig av så länge det funkar. Om det hade hjälpt att rappa till henne en gång med spöet, ryta till och säga att nu får det räcka, då hade jag kunnat göra det utan särskilt dåligt samvete. Det är för sekunden verkligen inte schysst mot hästen men om man efter det kan undvika diverse konflikter där man gnabbas med varandra och blir arga så tycker jag att det är värt.
Men nu är det som så att det funkar inte med Pikachu, hon slår tillbaka tusen gånger hårdare. Hon blir så fruktansvärt kränkt av att man säger till henne på det viset och är oerhört långsint, så det blir bara katastrof av det hela när jag försöker mig på något sånt.
Hon ser mig inte som sin ledare eller överman, hon vet mycket väl att jag inte har en chans när hon börjar resa sig och det är därför ingen mening för mig att ge mig in på sånt som jag inte klarar av att lösa. Somliga kan absolut hantera det och för dem funkar det att säga åt henne och få sin vilja igenom. Men jag har fått hitta min egen metod och den känns betydligt trevligare och näst intill underhållande.

Såhär var det alltså för ett år sedan, då hade vi haft Pippi sedan april och hon var den jobbigaste hästen i världen. Idag är hon fortfarande det, men hon är min jobbiga häst som jag älskar något oerhört även om hon gör mig helt galen ibland.
För att undvika förra årets tråkigheter har hon fått lite småvilor på några dagar nu det senaste och vi varvar ridningen med tömkörning och lek i ridhuset. För Pippi räcker det inte med varierad ridning, hon kan bli trött på bara momentet när jag sadlar och behöver variation även där. Nu har hon känts riktigt fin och pigg det senaste och jag har bestämt mig för att köra på lite mer ordentligt och kanske se efter om det finns någon Pay & Ride såhär sent på året att ha som mål innan vintervilan.
Men så igår var hon plötsligt på riktigt dåligt humör. Utan att jag egentligen gjorde något eller satte något annat krav än att hon skulle trava så fick hon ett utbrott. Hon ville absolut inte gå fram och öronen låg slickade bakåt. Det var nästan som att hon ville provocera mig.
Jag försökte ignorera det totalt och fortsatte bara driva framåt. Självklart blev det några travsteg ibland och då berömde jag henne. Beröm tycker hon om, hon är väldigt mallig. Så fort jag sa att hon var duktig och klappade henne på halsen så åkte ena örat fram lite skeptiskt. Efter ett tag så var båda öronen spetsade och hon travade på fint. Ungefär som att "Tack :) Jag tycker faktiskt själv att jag är riktigt duktig jag med. Eftersom du är så snäll så kan jag väl bjuda lite på mig då. Men bara om du fortsätter berömma mig"
Min fina jobbiga häst.