Efter lite om och men hur jag skulle vilja göra med den här lilla tramsbloggen har jag bestämt mig för att nästintill överge den. Men bara nästintill.

Jag trivs om bäst när jag kan få ta ut svängarna rejält i min gestaltning av sånt som händer och blir riktigt ivrig när jag sätter igång med att ljuga, överdriva och placera mig själv högt uppe på en piedestal, där jag hör hemma.
Men till och med jag håller igen en aning när det kommer till bloggen här. Jag kan faktiskt inte med att skriva om ett träningspass eller tävling med Pippi och påstå att det gick strålande som alltid när det kanske inte gjorde det alls. Att skriva sanningen, att det här och det här gick rätt bra men vi behöver jobba på det här och det här känns ungefär lika upphetsande som att snorta sågspån.
Men då och då får jag ju klart ett infall om att ändå berätta något om vår faktiska utveckling tillsammans och då kommer jag återvända hit. Samma sak när jag har varit iväg och fotograferat på en tävling och vill visa bilder eller något annat som är direkt häst-relaterat. Har ju till exempel lovat att beskriva hur jag gjorde dem olika pannbanden.
Med andra ord kommer (har) jag helt enkelt skapa en ny blogg medan den här får gå på halvfart. På den andra bloggen kan jag ljuga hejvilt utan att någon kan stoppa mig men när det blir på tok för hästigt publiceras det istället här och länkas från den andra bloggen. Den nya är alltså inte en hästblogg alls, även om mina fina vänner nämns där med jämna mellanrum.
Imorgon kommer jag att länka till den nya.