Ellen Olsson

Hej! I samband med ny design ska jag skriva lite info om mig själv. Den kommer att vara färdig imorgon (:

Om Mig

 
Jag väljer att presentera mig enligt lågstadiemodellen; namn, ålder, djur och intressen.
Jag heter Ellen, är 21 år och bor i södra Göteborg. Jag har min häst Pikachu (som ni kan läsa mer om på hennes egen flik), två katter som heter Figaro och Bullen och en liten kaxig kanin som heter Kringlan. Bortsett från mitt ganska uppenbara intresse hästar och ridning så tycker jag om att fotografera (precis som varenda tjej i hela Sverige med en blogg) och försvinna i skogen (och skriva då det är min enda talang här i livet).
Det här är när jag försvinner i skogen och fotograferar på samma gång - multitasking som det heter.
Innan vi köpte Pikachu så hade jag en ponny som heter Joppe. Han är på riktigt den bästa ponnyn i hela världen. Tillsammans levde vi livet och var ute och tävlade en del i hoppning. Det gick strålande för oss tack vare ponnyn men eftersom jag inte är någon tävlingsmänniska egentligen så var det knappast någon elitkarriär. 
Nu på äldre dar har jag blivit en tönt och håller mig hellre till dressyr. Den officiella sanningen är att jag tar det lugnt med min "nya" häst men att jag så småningom vill starta fälttävlan med henne. Den riktiga sanningen är att jag är rädd för att ramla av. Jag vet helt enkelt inte hur man gör när en häst stannar på hinder då det är helt nytt för mig.
Resan från vanlig dödlig till hästintresserad har varit som sådan: 
Jag minns inte första gången jag red men det var förmodligen på min mammas gamla B-ponny Chicke, en busig gammal man som blev respektabla 36 år. Min lilla mamma är alltså hästintresserad hon med och stöttar och hjälper mig genom livet med de fyrbenta odjuren. Själv började jag dock inte rida på ridskola förrän jag var nio år och red en gång i veckan som de flesta andra ungar. Efter ca tre år blev jag medryttare på en ponny som vi året därpå skulle hyrt tillsammans med en annan familj men tack vare en regnig midsommar blev det en spontan provridning av världens finaste ponny och plötsligt var han min. Det var på allvar den bästa dagen i mitt liv. En trettonårig hästtokig tjej får sen egna ponny. Det är obeskrivligt.
Ponnyn Asterix och jag, min älsklingshäst på ridskolan.
Jag har, tro det eller ej, ett liv utanför hästvärlden också där jag pluggar till Webbredaktör, går på konserter och - som tidigare nämnt - försvinner i skogen.

Framtid

Nu är det dags att söka till högskolan för att kunna börja till hösten, vilket jag inte tror att jag vill..
Jag är rätt säker på att jag vill utbilda mig till gymnasielärare, men inte riktigt än. Delvis för att jag vill hinna med saker som att resa innan jag påbörjar en lång utbildning 
och delvis för att jag inte är helt säker på om jag enbart vill jobba med det framöver. Självklart kan man byta riktning även när man är äldre och utbilda sig till något annat.
Men för ett litet tag sedan blev jag lite smått intresserad av hippologprogrammet. Det är för er som inte vet en treårig utbildning där man utbildar sig till Hippolog och då alltså är professionell inom hästyrken, beroende på vilken inriktning man väljer det sista året.
Det är en utbildning som värkar väldigt rolig och lärorik och även om jag kanske inte har tänkt mig att försöka försörja mig på hästar resten av livet (eftersom det kan vara väldigt svårt) så vill jag även hålla dörrar öppna.
Men det är just att det är en treårig utbildning så det är ju knappast något man slänger in för att sedan fortsätta som vanligt.
Har ändå missat ansökningstiden för i år så jag har ju ett helt år på mig att fundera.
Det är en stor fördel om man har minst 6 månaders yrkeserfarenhet inom hästbranchen så det kanske är något jag får se till att skaffa mig efter sommaren.
 
Info om programmet:
 http://www.slu.se/sv/fakulteter/vh/institutioner/enheten-for-hippologutbildning/utbildning/

Farväl, världens finaste

Kl 18.00 ikväll har jag inte längre någon ponny. 
Då har jag och mamma kört världens finaste kille till hans nya hem i Onsala.
Jag har inte gråtit över det här än och vet faktiskt inte om jag kommer att göra det, men förmodligen. Känslorna är väldigt blandade. Självklart tycker jag att det är hur sorgligt som helst att jag aldrig mer får sitta upp på Joppe eller hämta honom från hagen. Aldrig mer härliga ponnysomrar på mormor och morfars gård i Skåne.
Men samtidigt är det dags. Vi har haft honom ute på annons i 11 månader och jag har hunnit förbereda mig på en förändring. Nästan varje gång en spekulant har verkat intresserad har jag brutit ihop över tanken på att förlora min prins. Men den här gången känns det inte så alls. Tjejen som ska få honom är så himla gullig, hon berömmer honom jättemycket bara han sätter igång i trav från skritt och han verkar tycka om henne också. Det känns verkligen rätt och jag är redo att släppa taget. Men jag lär storböla i bilen hem när vi har lämnat honom ändå.
Julia var snäll och trotsade kylan för att komma till stallet igår och ta lite bilder på mig och Joppe.
Tack

Presentation

Innan jag drar igång och börjar blogga känns det inte mer än rätt med en presentation av mig själv.
Jag heter Ellen är 19 år (fyller 20 i år) och bor i södra Göteborg. 
Att starta en hästblogg just nu känns egentligen lite sent påtänkt, jag har ridit aktivt sedan jag var 9 år och har i sex år haft en ponny, Skånhällas Joppe. Men nu, när jag tänker börja blogga om hästlivet så har jag precis sålt min älskade ponny (han åker till sin nya ägare på måndag) och tycks stå inom en väldigt kort framtid utan häst. Men det är ingen tillvaro som jag tänker stanna kvar i länge, jag och min mamma letar efter en ny häst att fylla vår vardag med. En liten storhäst (eftersom vi båda är riktiga kortisar) som har kapacitet att utvecklas tillsammans med mig i både hoppning och dressyr.
-
Jag har tyckt om hästar så länge jag kan minnas. Har ingen aning om hur gammal jag var första gången jag satt på en häst.
Min mamma fick sin första ponny när hon var sex år och hade därefter flera olika ponnyer och till slut ett halvblodssto fram till hon var 30 år. Flera av dessa hästar stod kvar på min mormor och morfars gård i Skåne tills det var dags för dem att somna in av ålder.
Det var på mammas gamla B-ponny Chice som jag åkte runt på varje lov när jag var hos mormor och morfar.
    Våren 2003 började jag rida på ridskolan Mariedahls Gård i Anneberg. Min älsklingshäst där var en D-ponny som hette Asterix. På honom red jag min första blåbärshoppning och fick rosett. Jag såg ut som en liten fluglort uppe på honom.
2007 fick jag världens finaste ponny. Det var den bästa dagen i hela mitt liv och det kan jag fortfarande säga. Att som liten hästälskande tjej få en alldeles egen ponny. Hade kramp i kinderna i säkert en vecka efteråt av att le så mycket.
Min ponny. Skånhällas Joppe f. 2002 e. Priory Dallas ue. Rodlease Dancing Gold. Tillsammans tog vi oss från 70 cm till Lätt A i hoppning vårt sista tävlingsår tillsammans (2011). Men som sagt åker han till ett nytt fint hem på måndag och jag och mamma letar efter en ersättare.
Så vet ni en häst på max 160 cm mellan 4 och sju år gammal som inte kostar flera hundra tusen så säg till ;)
Självklart måste jag bjuda på lite bilder också.
Jag och Asterix 2005
Joppe och jag sommaren 2007
 Bohuscupen dressyr 2010
Framridning för startfälttävlan 2011
New Forest SM 2011
Vår sista tävling Lätt A ackumulator (Jag var galet glad, därav mitt superattraktiva face haha)
 
Nyare inlägg